På nyheterna idag..

Justja, idag så pratar de om att det är inte ens varannan flicka som utnyttjar att man kan få HVP vaccinet gratis.

Kanske inte är så konstigt?-->  HVP-Vaccin
Ända sen Molly föddes har jag försökt få Jonas att läsa på lite om vaccination så vi kunde ta ett gemensamt beslut om vi skulle vaccinera eller ej. Men ja han prioriterade väl annat så han läste aldrig något. Och vi sa från början att vi bara skulle låta bli att vaccinera om vi båda var överrens om det. Vilket resulterade (trots att jag egentligen inte vill) att hon är vaccinerad. Däremot finns det vissa vaccinationer som jag inte skulle låta henne få just nu i alla fall, som hvp vaccinet i alla fall.

Jag är inte emot alla vaccinationer, jag vela faktiskt att hon i alla fall skulle få stelkramps vaccin, men icke då. Man kan inte bara få stelkrampsvaccinet. (Jag hatar BVC)
Samt att man fick en föreläsning om att det är sååå bra och vaccinera och bla bla bla.
Jag tror inte att det bara är negativt med att vaccinera (Hey jag är hel vaccinerad och det gick ju bra?!) däremot så tycker jag att man ska börja ifråga sätta saker och ting.

Köp förfan aldrig något till 100%.

Orken försvann, tentasvar, ryggskott och världens metropol.

Jag satte mig ner och började skriva på sju månadersinlägget med Molly.
Men jag tappade orken mitt i ungefär. Sen kom jag på att bilden vi tog på henne när hon blev sju månader var hos en fotograf och jag hade inte den tillgänglig. Allt blev lite jobbigt liksom. Så jag har sparat det inlägget i utkastet och ska ta tag i det så snart jag orkar igen. Hoppas det blir snart för jag gissar på att snart så sitter man där och så är hon åtta månader. Tiden går så jävla fort måste jag säga.

Vad hände sen?

Jag fick svar på tentan from hell (som jag hade för ett par veckor sedan) och tro det eller ej alltså, jag klarade tentan! Gränsen för F (godkänt) var 15 poäng och jag hade 15,5 poäng. There is a god! Jag tror aldrig att jag varit så lycklig! Men sen kom girigheten, fan jag skrev så jävla mycket och så bra så jag borde ha fått bättre poäng. Men ja jag har hämtat ut tentan nu och jag var väl kanske inte värd mer poäng. De frågor som jag hade skrivit bäst på fick jag nästan maxpoäng på liksom, man ska väl inte gnälla.

Förra torsdagen, den 29 november så skulle jag och Molly åka en sväng till Kupolen och kolla på lite julklappar (ÄNTLIGEN!). Vi gick upp och åt frukost, jag klädde på Molly och skulle gå ut med vagnen till bilen. Öppnar bakluckan och skulle lyfta in vagnen, och så smäller det till i ryggen.
Det gjorde så förbannat ont och jag la mig på alla fyra på backen (i snön). Puttade upp vagnen mot bilen och reste mig så gott jag kunde och gick in (Molly höll på att skrika i gåstolen) och ringde Jonas. Talade om för han att han minsann fick komma hem nu. (Tror han var rätt chockad eftersom det är väldigt sällan jag ringer hem han från jobbet)
Det tog nästan två timmar för han att komma hem (tänk dig att ligga i soffan med ett barn som gråter i nästan en timme, och du är kissnödig i två timmar) och jag ringde en miljon gånger för att kolla om han skulle komma hem snart.
Resten av dagen var pest och pina. Det var helt klart det värsta (förutom förlossningen) som jag varit med om! Provade däremot värmeplåster från Voltaren som vi köpte en gång förr när jag hade ont i ryggen, satan vad bra dem var!

Det kändes inte som om ryggskotten hade kunna komma mer olägligt. På fredagen (dagen efter) skulle vi åka till mamma och pappa (22 mil i en bil) trots att det var snökaos (tog typ 1 timme längre än vanligt) och på lördagen skulle jag på Scrapbooking maraton (sitta i tio timmar och scrapbooka). Jag gjorde det i alla fall och överlevde!
Jag använde värmeplåsterna i sex dagar (vi hade fan inte råd med mera! Dom är bra, men jävligt dyra) och tog lite värktabletter då och då och idag så var första dagen som jag inte hade värmeplåster. Och jag överlevde dagen trots att jag har varit i skolan hela dagen!

Justja vi åkte i söndags så åkte vi till världens metropol igen, Härnösand. Jag hatar att vara här tror jag. Känns så himla värdelöst att åka hit, bo på vandrarhem som varken jag eller Jonas är speciellt bekväma med och sen gå i skolan 8.15-17 nästan varenda dag. Den här gången var det väldigt mycket saker som var obligatoriska också, jag hatar sånt..
Det gör ju inte saken bättre att det snökaoset som varit i Stockholm nu har letat sig upp till Härnösand.. Vilket antagligen betyder att det kommer bli kaos här i morgon lagom tills vi ska åka hem.

Varför är det alltid snökaos/regnskurar när jag ska åka någonstans?!!

Förhoppningsvis ser det inte ut såhär när vi ska packa i bilen
imorgon efter att den stått i 5 dagar men risken är stor..

Ammande dockor och hormoner.

Alltså jag vet inte om det är för att jag antagligen fortfarande har en överdos på hormoner men ibland så blir jag verkligen bara så jävla förbannad..

Igår så diskuterades det på fb om de nya dockorna, dockorna som man kan amma. HÄR är en video med dockan som man kan amma. (måste erkänna att den är väl kanske inte den bästa)
Argumentationerna mot den dockan var:

-Sexistisk leksak. Amen kom igen, är inte amma det mest naturliga som finns? Hur fan kan man få det till en sexistisk leksak?! Är det bara för att det förknippas med bröst eller? Ja jag vet inte men jag tycker att om man tycker att det är en sexistisk leksak behöver man nog börja och fundera på vilken syn man egentligen har på amning.

- Amningshysteri. Jag tror helt ärligt inte att om Molly skulle välja att amma sina dockor när hon är liten att det har betydelse för vad hon väljer att göra när hon får egna barn. Jag själv kommer inte ihåg om jag ammade mina dockor/nallar och är rätt säker på att det inte har haft någon betydelse för vad jag valde att göra nu..

- Stressad över att inte kunna amma själv. Ja fast jag känner här att blir man stressad av att man inte kan amma (vilket jag kan förstå att man kan bli om det inte funkar) och tycker att det är väldigt jobbigt att det finns en docka som man kan amma så tycker jag nog att man ska arbeta med sin självkänsla. Det är väl klart att det skulle vara jobbigt om amningen inte funkar, men jag kände i alla fall inför att Molly skulle komma att funkar det med amningen så gör det, annars så får jag väl ge henne ersättning. Jag tycker inte att man är en bättre eller sämre mamma beroende på om man ammar eller ger ersättning. Huvudsaken är väl ändå att barnet får i sig mat?

Onödig grej som flickor inte behöver lära sig nu. Kom igen, tror du att hon kommer att komma ihåg sen när hon blir äldre? Varför hon gör så från första början är för att hon antagligen har sett dig amma och vill göra likadant. Barn lär sig och reflekterar genom leken..

Däremot så tycker jag personligen att amningsdockan är en onödig grej. Oavsett om dockan rör på läpparna och gör smackljud eller ej så kommer antagligen små flickor att fortsätta amma sina dockor/nallar. Eller för den delen ge dom mat i nappflaska (det är tydligen helt okej, men jag som ammar får inte reta upp mig på det eftersom det då ger barnet en bild om att det är mer naturligt att ge mat i nappflaska). Så egentligen är det väl onödigt att köpa en docka som dom kan amma när de redan gör det i leken med vanliga dockor.

Själv har vi ett turbulent förhållande till amning just nu. Molly har nog bestämt sig för att hon inte vill amma längre nu. Först tänkte jag: vafan är det för fel med att amma nu då?! Men jag övergav de tankarna fort. Det är ju det här jag vill, jag vill att hon ska vara självständig och själv säga till när hon inte vill amma längre. Däremot hade det varit trevligt om hon kunde minska successivt och inte som nu, tvär sluta amma på dagarna. Mina bröst gillar det ej!
Däremot så verkar hon fortfarande tycka det är mysigt att amma på nätterna. Så det fortsätter vi med ett tag till.

Nej nu ska jag sluta innan jag blir sådär förbannad som jag blev igår.
Molly står och rycker i hoppgungan nu så det är väl dags att sätta ner henne i den eller om vi går ut och går. Mina pinsamma 1080 steg igår är inget jag vill återuppleva.. -_-

Datanörden 2.0

Någon kommentar är ju egentligen överflödig, men jag måste bara. Molly ska bli nästa datahacker!

Helgens stress, dop och hemtenta.

Jodå nu är Mollybus döpt. Det gick ganska bra faktiskt.

I kyrkan, Jonas, Molly, Jag, Mikael, Sara.

På lördagen kom mamma, pappa, morfar och Ingegärd hit. Pappa och Jonas åkte direkt efter lunchen till soptippen med våran gamla tvättmaskin och lite annat skrot. Det känns så himla skönt att bli av med det faktiskt. Nästan varje gång jag blir arg eller något liknande så börjar jag att rensa ut lite. Jonas får panik nästan varje gång, han tycker att jag slänger för mycket. Själv tycker jag att det är jätteskönt att få slänga och rensa ur lite.
Mamma skjutsade ner morfar och Ingegärd på Kupolen och sedan bakade jag och mamma sex stycken matpajer till dopet. Två taco pajer  två ost/skink pajer och två ostpajer. Sedan åt vi allihopa middag tillsammans. Efter det så åkte vi ut till scoutgården som vi hade hyrt till efter dopet. Jonas pappa och farbror var redan där och vi ställde i ordning bord och la lite snygga (mja inte riktigt) pappersdukar på borden och fixade i ordning salladen.


Söndags morgonen började sådär för Jonas vaknade och sa att han hade ont i halsen varpå jag sa det är för sent för att ställa in nu. Vi åt lite frukost tillsammans med mamma och pappa (morfar och Ingegärd) bodde på hotell. Sen var det hög tid att duscha, fixa i ordning sig, plocka ihop allt som skulle med till dopet, göra i ordning Molly medan Jonas var iväg och hämtade tårtorna.

Utslagen ny döpt tjej.

Själva dopet var fint, litet och personligt. Sara (min syster) och Mikael (Jonas bror) blev gudmor och gudfar eller faddrar som det numera heter. Jag höll på att börja skratta ihjäl mig flera gånger, helt utan anledning. Jag var därför tvungen att kolla på prästen hela tiden för att inte börja skratta. Klänningen vart bra och alla andra tyckte den var fin (sa de).
Alla var nöjda med maten och fikat (sa de i alla fall) och vi var nöjd med alla presenter vi fick. Det enda som var lite jobbigt var att Molly bestämde sig för att hon var trött och så var vi inte tillräckligt snabba så hon blev övertrött och grinig i stället.
När vi sen kom hem så var både jag och Jonas helt slut och vela lägga oss nästan direkt, men inte Molly. Hon var pigg som en lärka för hon somnade till sist i Mikaels famn. Efter att pizzan var intagen så började Jonas klaga på att han kände sig lite dålig, han hade till och med feber.

I morse vaknade jag av att Jonas satt extra länge på sängkanten, han samlade kraft för att orka ta sig ur sängen. Tänkte för mig själv att du kanske borde vara hemma då men sa inget och somnade om. Molly gjorde morgon kvart över sju (SKJUT MIG!) i morse. Jag kan ju säga att jag inte direkt vara sugen på att gå upp. Men när man lyfte på täcket och odören av bajs når näsan så inser man att det bara var och gå upp. Fast vi la oss sen igen för ja jag var inte riktigt klar med sängen kände jag. Vid halv nio släpade jag ändå mig upp ur sängen och gjorde lite frukost. Sen var det dags för..... HEMTENTA. Jag laddade ner den och fick smått panik, som vanligt. Jag hatar Miun, de är värdelösa. De har gjort hemtentan fruktansvärt svår och det känns som om man måste ha språkvetenskapliga skills för att klara av den.. Vilket jag inte har i alla fall, och det är väl egentligen inget vi har lärt oss i skolan de senaste 2 åren liksom.. Men det är väl bara och göra ett försök antar jag.

Eftersom jag borde sitta med hemtentan hela dagen så blir det nog inget ut och gå, vilket behövs då jag tydligen tyckte det var en bra idé att lägga på mig nästan ett halvt kilo under helgen, känns inte alls bra. Fan jag som äntligen hade kommit under 82.. Frida hade inte tid idag och det är så förbannat tråkigt att gå själv, men jag antar att det bara är och bege sig iväg på en lång promenad senare i eftermiddag.. Det har ju varit sisodär med stegen i helgen också, inte en enda dag över 3000 steg liksom. Det är fan skamligt.

Kan man kasta in handduken?!

Allt började igår kväll när jag pratade med mamma om saker som ska inhandlas idag inför dopet, redan då kände jag, fan jag skiter nog i det här..
Men ja det går ju inte riktigt att göra det. Jag blev så slut av alla saker som ska handlas så vi gick och la oss halv tio igår, eller ja Jonas la sig och jag la mig bredvid och var tvungen att läsa lite mer än 20 sidor i min bajsbok (Jävla Assarson..). När jag var klar med det så sov självklart Jonas och Molly hade precis somnat också. Skönt tänkte jag och skulle lägga mig och somna med.. Men icke.. Jag tror att klockan var närmare två innan jag somnade..  Självklart så vaknade Molly nästan samtidigt som jag höll på att somna, eftersom det var typ 375783020 gången hon vaknade så tröttnade jag och flyttade över henne i våran säng. Sen fick vi sova, nästan hela natten utan att vakna. När klockan ringde åtta så kände jag skjut mig, eller i alla fall kör över mig med något tungt. Men det var som vanligt bara och gå upp eftersom Molly tyckte det var tråkigt i sängen också.
Fixar lite gröt till damen (som var äcklig tydligen, fan det är verkligen jag-hatar-mat-stadiet nu) och lite te till mig själv.

Där är vi nu, eller ja strax efter det, Molly åt lite gröt och jag drack mitt te. Nu sitter i soffan och chillar. Eller Molly ligger och grejar lite med Laban och jag sitter som ett kolli känns det som. Det var längesen jag kände mig så här slut i huvudet och kroppen. Och inte kan jag ta någon förmiddagslur med Molly heller eftersom vi ska till BVC halv tolv..

Ibland har man såna dagar som man inte ens vill kliva upp ur sängen. Det känns på ett sätt ganska skönt att det inte blev någon promenad med Frida idag. Eller det kanske hade var det som behövdes för att jag ska vakna till liv?
I vilket fall ska jag läsa lite mer Assarson nu så jag blir klar med den boken någon gång, hemtenta på måndag ju. Sen ska vi som sagt till BVC sen kommer det vara ett jävla flängande eftersom det är massor som ska köpas och fixas inför söndag..

Ge mig styrka -_-

Det där med träning alltså..

Jag har ju börjat gå ut och gå med Molly på förmiddagen.. (ja jag kommer faktiskt ur sängen före tolv numera) Det känns likadant varenda morgon, -Jag orkar inte gå ut idag! Men lik förbannat så gör jag det.

Ibland har jag ju sällskap av Frida, men i tisdags var jag ut och gick själv. Tänkte rätt kaxigt att jag orkar den långa turen, jag gjorde ju det igår med Frida. Ack så jag bedrog mig.

Efter en fjärdedel så tänkte jag: Nu lägger jag mig i diket här och dör. Men ja det gick ju inte riktigt. Vem skulle liksom skjutsa hem Molly då? Det var bara och bita i det sura äpplet och gå vidare trots att jag höll på att dö flera gånger. Det var på allvar bland det jobbigaste jag har gjort på väldigt länge. Svetten bara rann (fräscht, jag vet!) när jag kom hem och jag slängde mig själv i duschen.

Idag så var jag ut och gick igen, fast den här gången var Frida med, och vi gick den långa vägen, men idag så gick det faktiskt rätt bra.

Det var inte lika jobbigt och det kändes inte lika långt när hon var med. Men imorgon är det jag och den långa turen själv igen. (Frida ska springa och så långt vill jag inte sträcka mig)

Eller man kanske skulle ta den korta då?

För övrigt så tänkte jag igår när jag gick, att jag har alltid sagt att fan det kan ju inte vara så jävla jobbigt och vara ute och gå med barnvagn.  Men de orden fick jag äta upp igår. Det är väl förfan klart att det är, jag menar jag tycker det är tungt nog att putta mig själv uppför en backe, tänk dig då att putta något som väger mellan 14 och 16 kilo UTAN barn. Molly är ju inte smal och smäck längre så där gick jag och puttade över 20 kilo i uppförsbacke...

Idag provade jag att göra kesoplättar till lunch till Molly och mig. Jag stekte ett par plättar (de såg mer ut som pannkakor i storleken) och sen var jag tvungen och väcka Molly så jag skulle få nå lunch sällskap. Själv tyckte jag att kesoplättarna var skitgoda, Molly tyckte väl mer skit än skitgoda, dvs. inte så populära.

Så nu är vi där IGEN, ingen mat duger. Det blir väl att amma till 75 år då antar jag?

Schema, datanörd och studentlitteratur.

Jadå, nu har jag gjort mig ett eget 

Molly och hennes balla mobil telefon.

schema så jag har lite koll på viktiga datum inför inlämningsuppgifter och tentor.

Studiehandledningen vi fick den här gången var så förbannat rörig och så mycket stavfel och skrivfel så jag har svårt att läsa den ordentligt så jag var tvungen att göra ett eget schema.

Det känns helt plötsligt som om det inte är lika mycket saker som ska göras, paniken försvann för en liten stund liksom. Det var ju skönt i alla fall :) Det kanske går vägen så jag kan och orkar läsa två kurser samtidigt till våren så jag blir klar hösten 2013 i stället för våren 2014. Har lite panik över det där med att få för höga studieskulder. Den skulden kommer ju liksom gå över till Molly om jag inte betalat klart den, och det vill jag ju inte.

Molly och hennes bärbara dator. Hon ska snart skaffa
Facebook som alla hennes andra vänner har.

Jodå förra veckan så vart vi lite trött på att Molly hela tiden ska greja med våra mobiler så vi köpte en egen till henne. Jag har tröttnat lite på att hon ska slå och trycka på alla knappar på min dator när jag sitter med den i knäet så nu har hon även fått en egen bärbar dator (i själva verket så är det Jonas gamla bärbara dator som inte startar längre). Det verkade som om den var spännande i alla fall! Vi är lite inne på att vi ska köpa en surfplatta som hon kan använda sen. Om det blir något bra pris på mellandags rean såklart. Känns lite sådär att köpa en jätte dyr för jag kan gissa på att hon kommer förr eller senare att ha sönder den men samtidigt så får det inte vara en som är jätteseg för då försvinner ju själva grejen med den.

När jag satt och skrev schema till skoluppgifterna så såg jag att jag behöver beställa lite mer böcker också, och ja, det är väl aldrig roligt att köpa studentlitteratur. DYRT. 

Tre böcker för 831 kronor. Helt sjukt..

Och då har jag inte köpt alla böcker, jag lyckades hitta en bok på tradera faktiskt. Kändes väldigt skönt, speciellt också när utgångspriset var fyra kronor och boken kostar över 300 nästan 400 ny. Men det hinner väl hända mycket på två dagar, men det känns rätt safe ändå.

Sen var det en bok som handlar om IKT, på engelska.. -_-

Den tänker jag verkligen inte köpa, får gå ner på biblioteket i morgon och se om den finns där. Känns lite pinsamt dock eftersom jag bara har lånat en bok där tidigare, och den har jag självklart inte lämnat tillbaka, trots att den skulle lämnas tillbaka för en vecka sen..

Jag får väl hoppas att dessa böcker är värda sen? Att jag liksom klarar studierna och att jag får ett jobb inom det.. 

Hemma från metropolen Härnösand.

Längesen jag skrev nu igen.
I alla fall så är vi hemma från Härnösand nu, vilket jag tror att vi alla tre tycker är skönt. Jag tycker det är skönt för att jag slipper dagar från 8-17 med föreläsningar, Jonas tycker det är skönt att bara slippa tråk Härnösand och Molly tycker nog det är skönt att sova hemma i våran säng igen.
På väg hem så stannade vi som vanligt till hos min mamma och pappa. Det är rätt skönt och slippa åka hela vägen hem på samma gång.

Men ja, nu kom ju den vanliga vardagen också. Den man ska klara av.
Den började ju sådär, Jonas "försov" sig i morse för hans mobil ringde inte (trots att han är helt säker på att han ställde den). I stället för att gå upp fem så gick han upp halv sex. Molly är våran extra väckarklocka, hon brukar vakna mellan fem och halv sex och vill ha mat. Efter att han hade stressat iväg (antar att hela hans dag blev förstörd då) så somnade vi om. Klockan åtta ringde min väckarklocka (den fungerade tydligen.. suck) och det var dags att gå upp. Molly hade redan vaknat då.
Lite frukost och sen gick vi ut och gick med Frida, den långa rundan.. Vilket resulterade i över 10.000 steg, kändes rätt bra faktiskt. Dock var hon upptagen resten av veckan så nu hänger det på mig att jag kommer iväg. Vilket antagligen kommer att resultera i att vi inte går ut och går.
Har nästan nyss kommit hem från promenaden och ska nu försöka plocka fram lite saker så jag kan plugga. Har ju en rätt fullspäckad vecka. Jag har hemtenta nästa måndag och ska hinna läsa en bok tills dess, utöver det så ska vi ha dop på söndag för Molly. Vilket betyder att det är en hel del som ska fixas inför det, bl.a. så ska jag klippa mig, pajer ska bakas, kakor ska bakas, tårta ska köpas (ja jag tänker köpa tårta för jag orkar inte baka tårta).
I alla fall så hann jag nästan klart med dopklänningen i helgen, det enda som är kvar ju är att jag ska sy fast tre knappar, men det är väl det som kommer ta längst tid. Den blev super fin, tycker jag i alla fall.
Ska ta en bild på den senare.

Nej nu ska jag försöka och få studiemotivation.. Den känns rätt borta för många den här terminen.

Ruinerad..

Jag trodde att jag hade alla böcker inför delmoment tre och fyra, men ack så fel jag hade.

Det var mer än hälften som fattades, och en del av dem är svindyra verkligen... Inte riktigt okej med att jag behöver ha bland annat en bok som kostar över 400 kr ny.. Jag har jättesvårt att köpa begagnade böcker också, för jag vill inte ha böcker där någon annan har markerat det som dem tycker är bra.. Men jag hittade dock en annons på blocket som jag hoppas på.. Det stod ju i alla fall att det inte ska vara några överstrykningar i den.. Det värsta är väl dock att de måste postas till mig, och bara det kan ju gå på en hel del..

Vi är kvar i metropolen Härnösand, det börjar bli otroligt tråkigt nu. Jobbigast var när jag var helt övertygad om att det var onsdag idag när det i själva verket bara är tisdag.. Suck, det betyder att det är hela tre dagar kvar här. Jag som vill åka hem NU. 

Har ju en hel del att fixa inför dopet.. Eller ja jag har ju fortfarande en del kvar på det förra delmomentet också.. Så det är nog inga problem med att hitta saker som behövs göras när man väl kommer hem. 

Åh, tänk om man kunde få lite självdisciplin av någon?

Det ska bli skönt att komma hem för Molly också, få lite rutiner igen. Hon har nu två kvällar i rad inte somnat före halv tio, vilket märks på henne eftersom hon är grinmonstret.

Dock somnade hon tidigt ikväll, otroligt. Fast det är nog mestadels för att vi alla tre är i samma rum hela tiden och ja, jag och Jonas går ju inte direkt och lägger oss klockan åtta som Molly.

Tenta och den sanna glädjen, skadeglädjen.

Jodå igår anlände vi till metropolen Härnösand, dvs Sveriges tråkigaste stad.
Jag har ytterligare en härlig inne vecka att se fram emot och Jonas får uppleva tråkstaden igen.
Han förklarade för mig igår att han skulle minsann inte sitta i Härnösand idag utan åka till Sundsvall.
I alla fall, jag har haft tentaplugg från helvetet hela förra veckan tills det släppte en dag och jag helt plötsligt förstod allt.
Igår när vi anlände till Härnösand så slog paniken till igen, tänk om jag har pluggat på fel frågor?
Tänkte för mig själv att då är det redan försent nu i så fall.
Vi checkade in på vandrarhemmet och plockade ur bilen och packade upp lite. Sen la vi oss i sängen och bara degade tills Jonas somnade framför tvn (inget ovanligt..). Då läste jag igenom mina papper en gång till. På morgonen så fick jag panik igen, tänk om jag har läst på fel frågor? Fast jag insåg då att ja då är det verkligen för sent nu. Hela morgonen pendlade mellan panik och ett jag-skiter-i-vilket stadium.

Mja sen gjorde jag ju tentan, och den kändes helt ok. Var bara en fråga som jag inte hade pluggat på, så det finns ju hopp för ett E i alla fall.

Sen ett par dagar sen så har vi ju börjat att ge Molly mat, vilket har resulterat i att hon inte gör numera två så ofta. Det har väl gått sisådär två dagar sedan sist nu.

För en stund sen började hon och fisa såna där riktigt äckliga fisar.

Och efter att vi har tittat ett par gånger utan något i blöjan så kollade Jonas efter.

-Fyfan det är ju en korv där!

Varpå jag höll på att garva ihjäl mig och talade om för han att det minsann var hans tur.

Skadeglädje, den sanna glädjen liksom.

Fast den där ensamma korven är inget om man jämför med den dagen jag bytte 4(!) bajsblöjor.
Men enligt Jonas var det värsta han varit med om.

Datanörden.

För ett par dagar sen tog Jonas ett par sjysta bilder på mig och Molly.
Mollys stora passion när jag sitter vid datorn är att banka, dra naglarna på, trycka på alla knappar som finns samt smaka lite på datorn.
Lite jobbigt är det, men samtidigt är hon ju så söt att man kan inte låta bli att skratta lite åt henne


<--------- - MM, det här smakade gott!

- VAD?! Jag sitter och pluggar, stör mig inte! ------>

Får väl amma till 75 års ålder..

Ja precis så har det känts hittills. Molly har inte varit speciellt intresserad av varken mat eller välling.
Det enda som har gått ner är gröten som vi gör själva..
Men så, igår vid lunch så gjorde vi HIPPgröt (som vanligt ratades den) och så var Molly så himla intresserad av min linssoppa att jag gav henne en sked, och den var god så jag gav väl henne en till.
Sen kom jag på, det är ju rätt mycket salt i den soppan.
Så det var bara och ställa sig och göra en ny linssoppa till Molly som var utan salt.
Sen puréade vi den och till min förvåning så tyckte hon om den.
Hon åt en tallrik till lunch och ytterligare en tallrik till middag med mig och Jonas.
Helt otroligt.
Tänkte då att det kanske var så att hon helt enkelt inte bara ville ha den där jävla potatispurén utan vanlig mat.
Så idag när jag gjorde mat till oss (wok och nudlar) så hade jag inte i någon salt och så puréade jag samma mat till henne, och jodå, det åt hon också. Det var väl inte riktigt lika gott som linssoppan men det gick ner.
Jag ser ljuset i tunneln, jag kanske inte behöver amma tills Molly blir 75 år?!!
HURRA!

Nu är det bara vällingen kvar så vi får sova på nätterna..

Idioti, javisst.

Jodå, jag kunde ju självklart inte göra det lätt för mig själv och köpa en dop klänning, ingen fall mig såklart i smaken.
Så idag efter promenaden med Frida så åkte jag och Molly ner till Rosa Huset och köpte tyg. Självklart så fanns inte mitt första handsval (varför, varför varför är det alltid så?) så jag fick köpa ett annat tyg, men det blir nog bra det också.

Blev det billigare då? Nej absolut inte, totalt blev det (mönster, tyg, band, sytråd) 504 kr. De färdiga klänningarna som jag har hittat har kostat allt ifrån 499 kr till 1000 kr.
Men det blir nog bra, för nu får jag ju en klänning som blir så som jag vill ha den. Lite spets och lite brodyr men inte på heeeeeeeeeeeeela klänningen som det har varit på alla som jag har sett. Nu ska jag bara hinna sy den innan dopet. Framförallt så ska jag börja och sen ska jag orka fortsätta. Något som jag har haft väldiga problem med den senaste tiden..

Mja nu är det jobbiga kvar bara, rita mönster (det värsta jag vet..), klippa ut delar, sy ihop allt.

Hoppas verkligen att Ann-Katrin är ledig nästa helg så jag kan vara hemma hos henne och klippa ut och låna hennes symaskin. Sy, ja det kan jag. Jag gick ju faktiskt textil, form och design på gymnasiet så något borde man ju kunna trots att min egentliga passion är att sticka.

Tentan närmar sig med språngsteg, men det kan den få göra nu.
Jag känner mig faktiskt ganska lugn nu (vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra i början av veckan) och nu är det bara och hoppas att de frågor som jag har tränat på kommer med på tentan.. Annars är jag rätt körd. Men jag kände där att det var ingen idé att försöka träna på alla frågor som någonsin varit.  Så jag tog de frågor som har varit med flest gånger och de frågor som jag tror kommer att komma..

Gårdagen..

Ja gårdagen resulterade i att jag gjorde allt förutom att göra det jag skulle, plugga till tentan..
Vilket slutade i panik som slutade med att jag satt i soffan och grät och drog mig i håret.
Fan vad jag hatar tenta.. OM jag klarar det här så klarar jag nog vad som helst.
I alla fall, efter att fått ett utbrott på Jonas som han verkligen inte förtjänade så pluggade jag i lite mer än två timmar. Sen när vi skulle lägga oss så förhörde han mig, det gick ju åt helvete...

Nya friska tag idag eller?
Mja det verkar inte riktigt som det än i alla fall.
Jag tror att jag måste nog baka lite bröd idag. (bara för att smita undan tentaplugget som inte kommer bli lättare ju närmare tentan jag kommer..)

Husmor, javisst!

Jodå, vi kör fortfarande hårt på hemkokade havregrynsgröten med palt bröd i.
Nya grejen är att vi börjat blanda i lite fruktkompoter i den. Det går bra så länge den är i gröten, men bara fruktkompoten gillas inte! (Äpple och plommon var inte alls gott, men banan och persika är okej, i gröten alltså)

Kokta rotfrukter. Ska bara puréas. 

Det görs världens miner och hulkningar från Mollys sida då. Det ser väldigt roligt ut i alla fall.
Vi köpte en fruktgröt från Hipp och provade i helgen, den var tydligen inte heller så god.
Jaja, något gör man väl rätt när hon föredrar tråkiga hemma lagade havregrynsgröten före köpegröten.

Idag vid lunch tänkte jag till lite, vi har ju en del rotsaker i kylen som verkligen behövs användas nu.
Sagt och gjort så skalade jag lite morötter och lite palsternacka och kokade.
Tanken är väl nu att jag ska mixa det och vola! Lite pureér!

Tycker däremot lite synd om Molly för den där palsternackan luktade allt förutom gott när den låg där och kokade.

Ett dop kommer lastat..

Nu har äntligen vi fått fingrarna ur och bokat dop till Molly.

Först kändes det faktiskt rätt skönt och få det gjort, nu slipper man i alla fall tjaten om: Har ni bokat dop till Molly än då?

Min andra tanke var: Fan den 18 november, det är ju snart.. Och så kom paniken krypandes..
- Vilka ska vi bjuda? Om vi bjuder dom måste vi även bjuda dom där då?
- Vi måste ut med inbjudningskort.
- Vad ska vi ha för dop klänning? Köpa/sy egen.
- Vad ska vi bjuda på?

Jag tänkte, det här kommer aldrig att gå vägen. Men tji fick jag. I helgen så satt vi och bestämde vilka vi ska bjuda, seriöst, det blev 40 (!) st och sen gjorde vi klart inbjudningskorten igår.
Nu ligger de på byrån och väntar på att bli postade. Jag ska bara köpa frimärken först.

Vad vi ska bjuda på än vet vi inte riktigt. Men jag antar att det blir kaffe, te och dricka. Någon kaka (mamma bakar morotskaka) och tårta. Varför ska man egentligen göra det större än vad det är? Det känns rätt dumt. Visst jag hade jätte gärna vilja bjuda på någon senare lunch och sen fika. Men vi kom på att vi har en del stora utgifter framöver så vi har nog inte råd med det (boende i Härnösand, bilen på lagning, ny bilstol till Molly och jul..).

Jag tror inte att Molly kommer att klaga när hon blir stor liksom..

Rutiner.

Jag har nu i två dagar varit ute på långpromenad med min vän Frida. Promenad i en timme med barnvagn. Och jag är inte ens en person som tycker om att vara ute och röra på mig.. Men nu ska de sista graviditetskilona bort!

Vi pratade lite om hur man skulle göra egentligen för att orka med allt.
Rutiner var det väl vi kom fram till, eller hon gav det som förslag till mig.
Men helt ärligt vet jag inte.. Rutiner har aldrig riktigt varit min grej..
Trots att vi redan faktiskt har en del rutiner här hemma.

På morgonen går vi upp och byter blöja och ger D-vitaminer. Sen är det frukost till mig och sen chillar vi i soffan och glor på alla dåliga serier som går på morgonen på tvn. När Molly tar första powenapen så pluggar jag, eller ja jag brukar försöka plugga men ca 70% av gångerna slutar det med att jag sitter och gråter och drar mig i håret lite.. jag-är-så-trött-på-att-få-panik-när-jag-ska-plugga...
Sen vaknar Molly och jag äter lunch sen har vi inte nå mer rutiner..

- Mmmm gröt är gott!

Men eftersom Molly blivit större så ska vi nu försöka få in lite mer rutiner. Borsta tänderna, och så ska även Molly äta frukost och lunch..
Vi kör fortfarande med gröt. Det där med potatis har vi inte kommit igång med, fan det är ju inte varje dag man äter kokt potatis liksom och det känns lite ovärt att koka en potatis till Molly bara.
Hon börjar gilla gröten som vi gör själv, det känns rätt bra :)
Tanken är ju att vi ska försöka att göra så mycket mat själv som vi kan/orkar. Men självklart har vi köpt en del burkar också (mestadels för att vi fick så många kuponger på det) för det är lättare och släpa med sig dom till Härnösand..
I torsdags så började vi med välling också.
Jag är lite trött att vakna på nätterna och amma (lite egoistiskt jag vet, men utvilad mamma = glad mamma, glad mamma = glad Molly) så vi kör stenhårt med vällingen.. Som inte går så bra faktiskt.. Hon dricker inte så mycket så hon vaknar lik förbannat på nätterna och ska ha mat.. Suck..
Men skam den som ger sig eller?!

Suck, nej nu måste jag verkligen börja plugga inför tentan.. Det är ju trots allt bara åtta dagar kvar!!!!

6 månader med Molly.

- Hallå mamma, kan inte du det här eller ?!

Jadå nu har det sex hela månader sen Molly kom ur mig och lades på mitt bröst.
Hur tycker jag egentligen att det har gått?

I början var det väldigt jobbigt, men det har blivit lite bättre för varje dag egentligen. Man lär sig att vara mamma. Man kan ju aldrig förutse hur det ska bli innan liksom. Det är väl egentligen det jag har börjat att landa i. Och så försöker jag fortfarande att landa i att jag inte hinner med allt som jag gjorde förr. Jag måste lära mig att prioritera och lära mig att det är fan inte hela världen om jag inte hinner med allt som jag har planerat den här dagen. Men det är svårt. Speciellt det här med pluggandet.  Eftersom jag ligger så pass mycket efter nu så får jag panik varenda gång jag försöker göra något som har med studierna att göra. Sen känns det pressat eftersom jag gör det när Molly vilar, så då är det ju tidsbegränsat också.

 

6 månaders stora tjejen. 

Men i alla fall.

Den senaste månaden har Molly lärt sig att göra pruttljud med        munnen och tycker det är skitroligt. Dreglet flyger men det struntar hon i. Och ska jag vara ärlig så struntar jag i det med, för hon ser så rolig ut när hon gör det :)

Hon vände sig från mage till rygg för första gången den 7 oktober. Gissa om jag var dödligt stolt över henne då?
Hon springer runt (nåja puttar sig själv bakåt i alla fall) i sin gåstol. Den är helt okej nu.

Att sitta själv är något som har börjat bli roligt, trots att det fortfarande är så att hon trillar när hon ska sträcka sig efter något.

Vi börjat med smakportioner nu! Molly gillar grejen med gröt alltså. Och för att inte tala om majskrokarna. Men att amma är fortfarande det bästa Molly vet.

Sen var Jonas hemma med Molly i 3 veckor när jag hade praktik. Det gick bra. Över förväntan om man frågar mig, för jag behövde inte åka hem en enda dag. Han är duktig min Jonas!
Det gick faktiskt bra med amningen också. Jag pumpade ur på morgonen och så hade vi massor med mjölk i frysen.

Mollys utveckling:
5,5 månader: 7650 gram. 68 cm lång.
Hon börjar bli stor min lilla dam. Men hon ökar inte lika mycket nu längre som i början, men hon kanske har hittat sin egen kurva. BVC sköterskan (som jag förövrigt hatar) klagade på att hon inte gick upp lika mycket längre och sa att det minsann brukade se ut så om man bara ammar och tyckte att vi skulle börja med mat. Icke sa nicke tänkte jag för jag vet att man kan helamma (dvs bara amma) i 6 månader. De kurvor som finns på BVC är framtagna på barn som är matade med ersättning, självklart så ökar de stadigt i vikt.
Värt att tänka på nästa gång BVC säger att man ska börja med mat vid 4 månader. Det finns ingen som helst näringsanledning till det. Förövrigt så ligger Molly fortfarande över medel sträcket på kurvorna med vikt.

En inte så jätteglad 6 månaders tjej och en trött mamma.

Till och med bakat.

Hjälpredan.

Idag har det gått bra också. Helt otroligt. Det känns väldigt bra och bara vara hemma igen faktiskt. Trots att det var väldigt roligt att ha praktik så känns det skönt att vara hemma nu och slippa ställa klockan på morgonen. Det är väl egentligen det där med att slippa ställa klockan som är bäst.

Idag har vi hunnit med att baka bröd till Jonas. Molly var självklart med och hjälpte till.


Vi hann inte så mycket mer idag tyckte Molly att det var roligare att gnälla lite mest hela tiden.

Gröten fick vi i alla fall i oss idag och till middag så provade vi även lite kokt potatis. Snacka om att det ratades. Jaja, vi får väl göra ett nytt försök sen igen. Har för mig att jag läste någonstans att barn måste äta samma sak typ tio gånger innan de gillar det. Sen är ju egentligen frågan om det är värt att tvinga i ett barn samma sak tio gånger för att de ska börja tycka om det? Men den diskussionen tar vi inte nu.

Sen nu ikväll så var det inge skoj alls att lägga sig så Molly fick komma upp igen och sitta med oss i soffan (ÅHNEJ! Har ni inga riktiga sovrutiner med Molly? Nej det har vi inte och det funkar skitbra ändå.) och titta på Svenska Hollywood fruar. Oh my god säger jag bara...

Appråpå att vi inte har några egentliga kvällsrutiner med Molly och tar det som det kommer varje kväll så kan jag säga att snart sex månaders Molly fortfarande sover mellan oss i sängen. Fruktansvärt praktiskt om man frågar mig.
Molly har fått för sig att det är skoj och vakna ett par gånger på nätterna nu igen och få mat, väldigt praktiskt och bara hala ner henne och hala fram tutten och somna om medans hon snuttar lite innan hon somnar om igen. Väldigt praktiskt om man är lika trött som mig på nätter och mornar.
Sen får alla tycka och tänka vad man vill om det. Vi får ofta höra att hon måste ju sova i sin egen säng! Säger vem egentligen? Varför är det så viktigt att hon ska sova i sin egen säng när hon är så liten? Javisst ibland sover hon i sin säng, det funkar skitbra det också. Fram tills hon vaknat typ 3 gånger och jag inte orkar gå upp och ge henne nappen en sista gång eller ta upp henne och amma för andra gången då brukar jag lägga över henne i våran säng.

Men vad vet jag?

Gårdagen.

Gröt premiären. 

Igår var det första gången jag var hemma med Molly själv sen jag gick in i väggen.
Det gick faktiskt rätt så bra. Molly var inte så gnällig, jag tappade inte tålamodet och vi fick faktiskt en del saker gjorda.

Jag packade ur lite saker i en låda, och så gjorde vi gröt till Molly.
Nu har även vi börjat med smakportioner till Molly. Jag vet, hon är snart sex månader men enligt WHO så kan och bör man helamma tills de är sex månader och sen börja med smakportioner. Det är inte som dom säger på BVC gott folk att man bör börja vid fyra månader, amma på bara!


Det har i alla fall vi gjort. Mest för att vi har velat ha det så och lite för att jag inte alls tycker om våran BVC sköterska och vill göra allt tvärtemot det hon säger. I alla fall så verkar Molly gilla gröten.

Ute en sväng med rally bilen och med majskroken i högsta hugg.

Vi provade även att äta de där majskrokarna som finns till barn. Molly gillade dom med, men inte jag. Det blev nästan som klister när hon hade hållt på och geggat med de där krokarna och det tog evigheter att torka bort från henne. Men, huvudsaken är ju att hon får utforska själv :)

Det enda som hände igår som inte borde ha hänt och som var dåligt är att Molly gjorde det obligatoriska fallet från soffan ner i golv.
Det gick bra, hon blev såklart jätteledsen, men mest tror jag att det var för att hon blev rädd.

Kort sagt, vi överlevde dagen.

3 veckor har gått.

Oj, nu har det snart gått tre veckor! Jag har snart haft tre veckors praktik.
Det har varit upp och ned, riktigt roligt att vara ute och träffa människor och göra något annat ett tag. Roligt och vara med barn (som man inte behöver amma) som kan göra saker själv!

Eftersom Jonas varit hemma och varit pappaledig så har jag inte behövt tänka på hur det kommer att bli när jag blir ensam hemma igen. Om det kommer bli så att jag överlever eller att jag inte kommer ta mig ur sängen..
Jag har förträngt det fram tills nu. Nu är det bara fredag, lördag och söndag kvar tills jag kommer att vara ensam med Molly igen.
Det känns jävligt nervöst. Kommer jag klara av det eller kommer jag sitta och gråta i soffan igen?

Förövrigt måste jag verkligen börja läsa igen nu.. För nu är det snart en tenta som jag ska ta mig igenom. Hurra.
Funderingarna på om man verkligen ska fortsätta eller ej fortsätter att snurra runt i mitt huvud..

Förskola kontra dagis.

Jodå det finns fortfarande de föräldrar som fortfarande envisas med att säga dagis.
Nästa gång du funderar på om du ska säga dagis eller förskola fundera över följande:

Vill du ha barnpassning eller en verksamhet som utvecklar ditt barns lust att lära?

För mig är svaret rätt givet i alla fall, jag vill ha en verksamhet som jobbar för att barnen ska skapa lust att lära och en verksamhet som gör så mycket mer än "barnpassning".

Ni vet väl att förskolan har sedan 1998 haft en läroplan? Dvs en läroplan som skolan har. Självklart inte samma utan en läroplan som är framtagen och utvecklad för förskolan. 

Varför är det då självklart att man som förälder tar sig tid att gå på "utvecklingssamtal" i skolan men inte i förskolan?

Grunden till barns lärande läggs redan i förskolan.

Men vad vet jag?

Hur går man vidare egentligen?

Hur går man vidare efter att gått in i väggen egentligen?
Hur ska man orka börja gå upp för den förbannat långa uppförsbacken?
Ingen aning, men jag vet i alla fall att den orken har jag inte just nu.
Har betat av två veckor av min vfu av tre. Känns helt okej, mer än okej. Känns faktiskt väldigt bra att göra något annat än att bara vara hemma trots att jag inte känner mig riktigt närvarande hela tiden.

Något som däremot är väldigt frustrerande och inte alls lugnande är att jag fortfarande inte har traglat mig igenom de tre böckerna som jag ska ha tenta på om tre veckor.
Jag kan faktiskt inte ens läsa. Varje gång jag tar boken i handen och öppnar den så känner jag hur paniken stiger. Jag läser och läser samma ord flera gånger men får ändå inte ihop det. Jag känner mig helt slut efter att ha läst bara någon mening.
Många tycker nog sluta plugga då förfan. Men det är inte så lätt när det är sista gången de här kurserna går, och jag vill inte läsa den nya lärarutbildningen för det är inte säkert att jag får tillgodoräkna alla mina kurser då och helt plötsligt så kan det även vara så att jag måste läsa lite fler kurser..
Fan jag hatar sånt här. Samtidigt som jag bara vill sluta plugga och bara vara hemma och inte göra något annat (kanske man skulle kunna få njuta av tiden ordentligt då?) så vill jag inte det för jag vill inte att de senaste två åren ska vara bortkastade..

Fan att allt ska vara så svårt..

Dagen med D.

Där kom den dagen, den 27 september gick jag in i väggen, jag blev utbränd.
Jag ägnade mig från 05:50 till 11:30 att orka ta mig ur sängen. När jag väl kom ur sängen var jag helt slut. Nog för att jag inte är en morgon människa men jag brukar i alla fall orka släpa mig ur sängen vid 7.30-8.00 när Molly tycker att det är morgon. Men inte den här morgonen.

Molly vaknade flera gånger vid 05:50-06:00 och till slut orkade jag inte trycka in nappen i hennes mun (som var orsaken till varför hon vaknade) så jag samlade den sista kraften jag hade för att resa mig och lägga över henne i mitten av våran säng.
Där somnade hon om, vaknade igen vid nio och jag gav henne mat, liggandes. (det var längesen jag inte ens orkade sätta mig upp för att amma)
Molly som är van att nu ska vi gå upp vart lite fundersam när jag gav henne nappen, drog på henne täcket och vände mig om efter att jag hade gett henne mat.
Till slut så somnade väl hon om igen och vaknade vid halv tolv och vela inte  på några villkor somna om. Trots att jag lätt hade kunnat sova ett par timmar till var det väl dags att gå upp.

Väl uppe satte jag mig ner i soffan och storgrät i två timmar innan jag ringde Jonas och sa att jag inte orkar nå mer nu.

Jonas kom hem tidigare och var hemma hela fredagen. Hela helgen var rätt jobbig för jag vela hinna med så mycket men jag orkade inte. Och när jag väl gjorde något så orkade jag det i några minuter innan jag var helt slut och var tvungen att vila.
Kändes rätt drygt och väldigt stressande att jag visste att på måndagen den första oktober så skulle jag börja min praktik. Jag blev slut och trött av att bara tänka på det..

5 Månader med Molly.

Dagarna går och trots att jag vill lägga den första tiden bakom mig så måste jag nog erkänna att jag saknar den lite nu när man ser hur stor Molly blivit.
Nåja, man kan ju inte alltid få som man vill.

Under hela den här månaden så åker vi inte till BVC så någon vikt eller längd har vi inte på Molly, men vi märker att hon växer. Hon börjar tycka att det bästa som finns är att se på sig själv i spegeln, för hon är så sjukt snygg. Jag lovar, det är det bästa hon vet just nu.
Att dra av sig strumporna ligger på andra plats tätt efter förstaplatsen.
De två första tänderna tittar fram. Där fick vi svaret på varför hon har varit lite extra gnällig ett par dagar. Det är rätt skoj att stoppa saker i munnen, men att vända nappen rätt kan hon inte riktigt än, men å andra sidan, vad gör det egentligen om den sitter upp och ned? Det är väl egentligen mest jag som tycker att det är lite irriterande..

- Titta jag kan flyga! På vandrarhemmet i Härnösand.

Vi åker upp till skolan och är där nästan en vecka. Medans jag är i skolan på dagarna så är Molly med Jonas. Kändes rätt konstigt att vara utan henne på dagarna (trots att jag vissa dagar innan bara har längtat tills de dagarna som jag får vara själv utan henne) men det gick bra. Molly var lite halv kinkig men det blev lugnt så fort hon fick lite mat i nappflaskan som jag satt på toaletten och pumpade ur på morgonen och försökte vara så tyst som möjligt så de inte skulle vakna.

Kan själv!

Vi har våra upp och ner dagar. Vilket jag tycker att man får ha. Det är inte bara och bli mamma eller förälder, hela ens liv blir upp och ner. Inget blir längre som det var innan liksom. Även om man verkligen har längtat till den dagen då man ska få sitt barn i famnen så går det inte att föreställa sig hur annorlunda ens liv kommer att bli förens efteråt.

Hjälpredan när vi spacklar.

Våra upp och ner dagar beror mycket på hur mycket jag får sova på nätterna, hur stressad jag känner mig över alla lådor och hur stressad jag känner mig över att jag inte känner att jag hinner med allt som jag behöver till skolan.
Innan jag fick barn tänkte jag: Det är lugnt, jag kommer att hinna massor med saker om dagarna så jag hinner fortsätta läsa.. Så är inte fallet kan jag säga.

Det har blivit som en ond spiral nu, jag är stressad över att jag inte hinner läsa, jag har svårt att komma igång när jag väl kan läsa, har svårt att komma in i böckerna, har svårt att förstå vad som står (får ibland läsa om samma mening flera gånger) och så blir jag stressad över det.. Samtidigt som jag tar hand om Molly om dagarna. Det är tufft på många sätt, samtidigt som det är helt underbart.
Men jag måste erkänna att väggarna börjar närma sig och det känns som om de ramlar över mig snart..


(Jag vet att jag klagar massor, men ibland behöver man få ur sig det som man verkligen tycker och tänker, och det är inget tvång på att läsa min blogg)

Vi njuter. 

Trots att jag klagar, och antagligen så verkar det väl som om att jag inte tycker om Molly, men det gör jag. Ibland så älskar jag henne så mycket att det gör ont. Men livet som mamma och sambo är inte alltid en dans på rosor. Det blir antagligen inte så lätt som man har trott. Jag ångrar inget verkligen men det blev inte som jag trodde att det skulle bli. Ibland tar det lång tid innan man kan acceptera att det inte blev som man vela och gå vidare. Trots att jag fortfarande har mina dagar som är väldigt jobbiga så börjar jag se ljuset i tunneln, jag börjar att landa och acceptera hur det är att vara mamma till min Molly. Det är ju väldigt olika eftersom alla barn är olika, och alla föräldrar är olika.

De bästa i mitt liv <3

Lärare vs Sjuksköterskor.

Den senaste tiden har det diskuterats väldigt mycket i media och olika forum om att lärarförbundet kräver en löneökning på 10.000 kr i månaden.
Många är emot det (vilket jag visserligen kan förstå, det är en sjuk löneökning, men de har gjort jämförelser mellan en ingenjör som studerat lika länge som en lärare, och de får 10.000 mer i månaden.) och säger att sjuksköterskorna får väldigt dåligt i lön (vilket jag är övertygad om att de får, och de är också värd en löneökning men då får ju deras fack förhandla om det) och tycker att lärare har det så bra att de inte behöver någon löneökning. 10 veckors semester, påsklov, höstlov osv.
Jo visst de har väl det då (vilket inte alla har heller..) men det är ingen som tänker på all övertid som lärare sitter och gör dag in och dag ut, vecka in och vecka ut, månad in och månad ut som de inte får betalt för?
Planering av lektioner, förberedelser inför lektioner, skapande av prov, rättning av prov osv.

Jag läser till förskolelärare. Ett yrke som också behöver ha ett upplyft och höjas i "status".
För det första heter det inte Dagis längre, utan det heter förskola.
Sedan 1998 har det funnits en läroplan för förskolan, alltså saker som ska ske i förskolan likt läroplanen som finns för förskoleklass, grundskola, gymnasium.
Det är inte ett ställe som man bara lämnar sina barn på och vi passar era barn under dagen när ni arbetar. Utan vi har även pedagogiska aktiviteter med era barn.

Självklart, det finns många rötägg inom förskole- och skolverksamheten som skulle ha slutat för 20 år sedan, men sjuksköterskor då? Alla där är underbara och så eller?
Jag vet i alla fall att många sjuksköterskor som jag har träffat har varit helt känslokalla och idiotiska. Jag kan knappast vara den enda som stött på detta.

Sen ska man tillägna 3,5 år (vilket bara är för förskollärare, lägg till något år om du ska bli grundskolelärare, gymnasielärare) som student och allt som det innebär (leva fattigt, få lån osv osv) så vill man att det ska synas sen i lönekuvertet. Dvs har man studerat rätt länge, fått rätt höga lån så ska det löna sig.

Nästa gång du klagar på att lärarförbundet kräver 10.000 kr extra i lön så tänk dig för innan du klagar, händer inget så kommer det till slut inte vara någon som känner att de har råd att utbilda sig till lärare eftersom man ändå har dålig lön, och vart ska ni då lämna era barn när ni efter 1,2,3 år efter ledighet kanske vill gå tillbaka till jobbet och jobba. Ja inte på förskolan i alla fall eftersom det inte finns några förskolelärare kvar...
Eller ännu värre, alla kommer att få hemundervisas eftersom det inte heller finns några lärare kvar..

Är det så vi vill ha det?!

Kvällsnöje när barnet sover.

Man skulle ju kunna tro att vi skulle sitta ner och kramas framför tvn eller så.
Men icke. Vi är så sluta efter all jävla renovering (som aldrig tar slut känns det som) så vi båda prioriterar att få lite "egen" tid för oss själva. Dvs vi sitter bredvid varandra med varsin dator i knäet. Jonas ska spela lite tydligen och jag ska lägga in räkningar.

Antagligen en sån här rackare som jag fått av Pelle.

I alla fall så var jag över till Frida och Pelle en jätte snabbis idag och hämtade en chiliplanta som Pelle hade lovat mig.
Jag älskar chiliplantor och blev så förbannat stolt över mig själv när jag fick chili på min förra planta. Sen flyttade jag ihop med Jonas och jobbade borta under veckorna.
Jag förklarade för honom hur viktigt det var för mig att han i alla fall lät chiliplantorna överleva.
Vad händer? Jo en fredag när jag kommer hem så ser jag det, det värsta som kunde hända..
Chiliplantan var död. Tror att Jonas skämdes lite då faktiskt.
Sen dess har jag aldrig lyckats få en chiliplanta att växa och bli stor och än mindre få frukt på dem.
Jag trodde att min stackars lilla chiliplanta som har stått ute sen vi flyttade hit skulle ha dött, men icke!
Så nu har jag två plantor, me so happy :)

Så här hoppas jag att min stackars överlevande
Chiliplanta ska se ut i framtiden :)

Så vet du att du är småbarns förälder.

Du får gå upp 06.50 en lördagsmorgon och duscha.
Inte för att du själv vill det eller hade planerat det utan för att du nyss har blivit nerspydd av en liten bebis som promt skulle ha mer mat trots att du visste någonstans i bakhuvudet att hon inte behövde mer mat och var mätt.

Nog för att jag hade tänkt duscha idag, men inte 06.50..

4 månader med Molly.

Bumbo for life!

Och så kom dagen, dagen med stort D, jag menar dagen som vi fick tillgång till huset.
När vi väl hade fått nyckeln till huset körde vi direkt över lite grejer som redan var packade.
Sen passade vi på att åka på semester, som gick förhållandevis bra, förutom de tre miljoner gånger vi bråkade tack vara alla mina underbara hormoner och för att Molly total tröttnade när vi var ca två timmar ifrån Ystad, hurra!
Men det var faktiskt rätt skönt att åka hemifrån och bara vara borta..or not.. Eftersom vi inte ens var borta en vecka så var det fullspäckat med saker varenda dag. Men det var skönt att komma hemifrån i alla fall.

Turistbild, jag vet.

Jonas var så glad att han grät, not.

Vi var en sväng till Ystad som sagt, och en sväng på Ullared. Jonas blev så lycklig när han fick gå på Ullared, han har längtat och tjatat hela året att han vill åka dit. ;)

Mysa med pappa på morgonen.

Sy rummet.

När vi väl kom hem så började vi århundradets renovering. (Vi hade precis hunnit renovera klart våran tvåa när vi sålde den, total renoverat alltså, och nu ska vi totalrenovera en 4a, Jonas talar om för mig att han inte kommer att flytta på minst 10 år sen, och då har vi inte ens flyttat in än) Men vi får mycket gjort på inte så lång tid och vi får mycket hjälp. Innan vi flyttar in så är sovrummet, klädkammaren och sy rummet nymålat, ny tapetserat och nytt golv är lagt.
Sen är det bara det dryga kvar, flytten.

Sovrummet.

Jag kan också.. Måla i alla fall.

Frukost.

Själva flytten går väl förhållandevis bra faktiskt, och det var ju faktiskt inte hela världen att vi inte hade hunnit packa ner alla grejer direkt. Men att sen leva i röran med alla lådor, vad som ska vart och sen veta att vi inte kommer kunna packa upp allt eftersom vi ska slå på stort och byta ut hela jävla köket också.
Men vi packar väl upp det vi kan packa upp och åker och beställer nytt kök, nytt matbord och nya stolar, nya möbler till hallen och en garderob till sy rummet. Sen är det bara och vänta.

Hej kissekatten.

Hoppa hoppgunga var poppis.

 

Molly börjar sova mellan mig och Jonas igen. Om det är för att hon ska känna sig trygg, mysigt eller för att vi inte orkade plocka ur grejerna i hennes spjälsäng är svårt och veta, men hon är tillbaka i våran säng och sover där nästan en hel månad.

3 månader med Molly.

Fuck you mamma och pappa jag har skitit ner mig!

Nu bara "njuter" vi av tiden hemma.
Vi borde ha gjort det i alla fall. Men det regnar hela tiden så man har ingen lust att göra något alls.
Vi var iväg på P&L (fy fan vad drygt det är att gå på festival och vara nykter och alla människor runt omkring kollade på en "-eh vaddåååå? ska jag flytta på mig så du kommer fram med vagnen, åååååh vad dryyyygt!") och det var väl rätt ok, förutom att det var så sjukt mycket folk. Molly tyckte inte alls om hörselkåporna med döskallar (en stor sorg för mig..) så vi fick åka och köpa nya såna där KIDS hörselkåpor (de gröna såklart, bara för att man har en tjej behöver inte allt vara rosa) och de var tydligen mycket bättre. (Skitunge, de med döskallar var ju så förbannat snygga!)

P&L

P&L

Ibland sov jag..

Ibland inte..

Kan själv! Nästan..

I alla fall, Molly börjar ha världens djupaste diskussioner med Laban och snurr leksakerna på babysittern och blir skitarg om vi inte ägnar varenda sekund åt att lyssna på vad hon har att säga. Och så tycker hon att det är rätt roligt och stoppa allt i munnen, förutom bitringen som man får hjälpa henne med.
Vid den här tiden är jag så stressad, mest hela tiden över flytten och alla jävla lådor att jag inte är världens roligaste människa att bo med. (Jonas får stå ut med...massor av skit..)

3 månaders dagen.

Mollys utveckling :

3 månader: 6670 gram och 64 cm lång.
BVC sköterskan håller på att ramla av stolen och undrar om vi inte gör något annat än att mata Molly. (Frågar man mig så gjorde jag inget annat än att amma amma amma amma..)

2 månader med Molly.

Livet börjar sakta men säkert ramla på plats tycker jag. Trots att det fortfarande känns lite konstigt att man inte  längre kan göra vad man vill och när man vill det.
Man vet oftare vad Molly vill när hon skriker nu, man har lärt känna henne lite mer liksom.

Vandrarhemmet i Härnösand.

Hon sover fortfarande mestadels i våran säng, mest för att det är praktiskt då hon fortfarande äter på nätterna och jag ska inte sticka under stolen att det är rätt mysigt också.

Förövrigt så åkte vi upp till min skola i Härnösand, jag, Jonas och Molly.
Jag ska opponera på en B-uppsats och göra det sista inför sommarlovet.
Jag är fortfarande rätt stolt över att jag hann få ihop B-uppsatsen i tid och att jag var väl förberedd inför opponeringen.

Annars gjorde vi inte så mycket. Vi bara mest var hemma. Jonas jobbade fortfarande lite granna innan han skulle gå på 6 veckors ledighet.

Nybadad av pappa. Pinkyfinger!

Skön sovstil på båda två.

Molly började att le tillbaka när vi log åt henne. Och så började hon att prata, prata, prata, men mest med Jonas. Han var tydligen lite roligare än mig.


Mollys utveckling:
4 veckor: 4735 gram och 57 cm
6 veckor: 5290 gram och 59 cm

2 månaders dagen.