Helgens stress, dop och hemtenta.

Jodå nu är Mollybus döpt. Det gick ganska bra faktiskt.

I kyrkan, Jonas, Molly, Jag, Mikael, Sara.

På lördagen kom mamma, pappa, morfar och Ingegärd hit. Pappa och Jonas åkte direkt efter lunchen till soptippen med våran gamla tvättmaskin och lite annat skrot. Det känns så himla skönt att bli av med det faktiskt. Nästan varje gång jag blir arg eller något liknande så börjar jag att rensa ut lite. Jonas får panik nästan varje gång, han tycker att jag slänger för mycket. Själv tycker jag att det är jätteskönt att få slänga och rensa ur lite.
Mamma skjutsade ner morfar och Ingegärd på Kupolen och sedan bakade jag och mamma sex stycken matpajer till dopet. Två taco pajer  två ost/skink pajer och två ostpajer. Sedan åt vi allihopa middag tillsammans. Efter det så åkte vi ut till scoutgården som vi hade hyrt till efter dopet. Jonas pappa och farbror var redan där och vi ställde i ordning bord och la lite snygga (mja inte riktigt) pappersdukar på borden och fixade i ordning salladen.


Söndags morgonen började sådär för Jonas vaknade och sa att han hade ont i halsen varpå jag sa det är för sent för att ställa in nu. Vi åt lite frukost tillsammans med mamma och pappa (morfar och Ingegärd) bodde på hotell. Sen var det hög tid att duscha, fixa i ordning sig, plocka ihop allt som skulle med till dopet, göra i ordning Molly medan Jonas var iväg och hämtade tårtorna.

Utslagen ny döpt tjej.

Själva dopet var fint, litet och personligt. Sara (min syster) och Mikael (Jonas bror) blev gudmor och gudfar eller faddrar som det numera heter. Jag höll på att börja skratta ihjäl mig flera gånger, helt utan anledning. Jag var därför tvungen att kolla på prästen hela tiden för att inte börja skratta. Klänningen vart bra och alla andra tyckte den var fin (sa de).
Alla var nöjda med maten och fikat (sa de i alla fall) och vi var nöjd med alla presenter vi fick. Det enda som var lite jobbigt var att Molly bestämde sig för att hon var trött och så var vi inte tillräckligt snabba så hon blev övertrött och grinig i stället.
När vi sen kom hem så var både jag och Jonas helt slut och vela lägga oss nästan direkt, men inte Molly. Hon var pigg som en lärka för hon somnade till sist i Mikaels famn. Efter att pizzan var intagen så började Jonas klaga på att han kände sig lite dålig, han hade till och med feber.

I morse vaknade jag av att Jonas satt extra länge på sängkanten, han samlade kraft för att orka ta sig ur sängen. Tänkte för mig själv att du kanske borde vara hemma då men sa inget och somnade om. Molly gjorde morgon kvart över sju (SKJUT MIG!) i morse. Jag kan ju säga att jag inte direkt vara sugen på att gå upp. Men när man lyfte på täcket och odören av bajs når näsan så inser man att det bara var och gå upp. Fast vi la oss sen igen för ja jag var inte riktigt klar med sängen kände jag. Vid halv nio släpade jag ändå mig upp ur sängen och gjorde lite frukost. Sen var det dags för..... HEMTENTA. Jag laddade ner den och fick smått panik, som vanligt. Jag hatar Miun, de är värdelösa. De har gjort hemtentan fruktansvärt svår och det känns som om man måste ha språkvetenskapliga skills för att klara av den.. Vilket jag inte har i alla fall, och det är väl egentligen inget vi har lärt oss i skolan de senaste 2 åren liksom.. Men det är väl bara och göra ett försök antar jag.

Eftersom jag borde sitta med hemtentan hela dagen så blir det nog inget ut och gå, vilket behövs då jag tydligen tyckte det var en bra idé att lägga på mig nästan ett halvt kilo under helgen, känns inte alls bra. Fan jag som äntligen hade kommit under 82.. Frida hade inte tid idag och det är så förbannat tråkigt att gå själv, men jag antar att det bara är och bege sig iväg på en lång promenad senare i eftermiddag.. Det har ju varit sisodär med stegen i helgen också, inte en enda dag över 3000 steg liksom. Det är fan skamligt.