Ammande dockor och hormoner.

Alltså jag vet inte om det är för att jag antagligen fortfarande har en överdos på hormoner men ibland så blir jag verkligen bara så jävla förbannad..

Igår så diskuterades det på fb om de nya dockorna, dockorna som man kan amma. HÄR är en video med dockan som man kan amma. (måste erkänna att den är väl kanske inte den bästa)
Argumentationerna mot den dockan var:

-Sexistisk leksak. Amen kom igen, är inte amma det mest naturliga som finns? Hur fan kan man få det till en sexistisk leksak?! Är det bara för att det förknippas med bröst eller? Ja jag vet inte men jag tycker att om man tycker att det är en sexistisk leksak behöver man nog börja och fundera på vilken syn man egentligen har på amning.

- Amningshysteri. Jag tror helt ärligt inte att om Molly skulle välja att amma sina dockor när hon är liten att det har betydelse för vad hon väljer att göra när hon får egna barn. Jag själv kommer inte ihåg om jag ammade mina dockor/nallar och är rätt säker på att det inte har haft någon betydelse för vad jag valde att göra nu..

- Stressad över att inte kunna amma själv. Ja fast jag känner här att blir man stressad av att man inte kan amma (vilket jag kan förstå att man kan bli om det inte funkar) och tycker att det är väldigt jobbigt att det finns en docka som man kan amma så tycker jag nog att man ska arbeta med sin självkänsla. Det är väl klart att det skulle vara jobbigt om amningen inte funkar, men jag kände i alla fall inför att Molly skulle komma att funkar det med amningen så gör det, annars så får jag väl ge henne ersättning. Jag tycker inte att man är en bättre eller sämre mamma beroende på om man ammar eller ger ersättning. Huvudsaken är väl ändå att barnet får i sig mat?

Onödig grej som flickor inte behöver lära sig nu. Kom igen, tror du att hon kommer att komma ihåg sen när hon blir äldre? Varför hon gör så från första början är för att hon antagligen har sett dig amma och vill göra likadant. Barn lär sig och reflekterar genom leken..

Däremot så tycker jag personligen att amningsdockan är en onödig grej. Oavsett om dockan rör på läpparna och gör smackljud eller ej så kommer antagligen små flickor att fortsätta amma sina dockor/nallar. Eller för den delen ge dom mat i nappflaska (det är tydligen helt okej, men jag som ammar får inte reta upp mig på det eftersom det då ger barnet en bild om att det är mer naturligt att ge mat i nappflaska). Så egentligen är det väl onödigt att köpa en docka som dom kan amma när de redan gör det i leken med vanliga dockor.

Själv har vi ett turbulent förhållande till amning just nu. Molly har nog bestämt sig för att hon inte vill amma längre nu. Först tänkte jag: vafan är det för fel med att amma nu då?! Men jag övergav de tankarna fort. Det är ju det här jag vill, jag vill att hon ska vara självständig och själv säga till när hon inte vill amma längre. Däremot hade det varit trevligt om hon kunde minska successivt och inte som nu, tvär sluta amma på dagarna. Mina bröst gillar det ej!
Däremot så verkar hon fortfarande tycka det är mysigt att amma på nätterna. Så det fortsätter vi med ett tag till.

Nej nu ska jag sluta innan jag blir sådär förbannad som jag blev igår.
Molly står och rycker i hoppgungan nu så det är väl dags att sätta ner henne i den eller om vi går ut och går. Mina pinsamma 1080 steg igår är inget jag vill återuppleva.. -_-

Datanörden 2.0

Någon kommentar är ju egentligen överflödig, men jag måste bara. Molly ska bli nästa datahacker!

Helgens stress, dop och hemtenta.

Jodå nu är Mollybus döpt. Det gick ganska bra faktiskt.

I kyrkan, Jonas, Molly, Jag, Mikael, Sara.

På lördagen kom mamma, pappa, morfar och Ingegärd hit. Pappa och Jonas åkte direkt efter lunchen till soptippen med våran gamla tvättmaskin och lite annat skrot. Det känns så himla skönt att bli av med det faktiskt. Nästan varje gång jag blir arg eller något liknande så börjar jag att rensa ut lite. Jonas får panik nästan varje gång, han tycker att jag slänger för mycket. Själv tycker jag att det är jätteskönt att få slänga och rensa ur lite.
Mamma skjutsade ner morfar och Ingegärd på Kupolen och sedan bakade jag och mamma sex stycken matpajer till dopet. Två taco pajer  två ost/skink pajer och två ostpajer. Sedan åt vi allihopa middag tillsammans. Efter det så åkte vi ut till scoutgården som vi hade hyrt till efter dopet. Jonas pappa och farbror var redan där och vi ställde i ordning bord och la lite snygga (mja inte riktigt) pappersdukar på borden och fixade i ordning salladen.


Söndags morgonen började sådär för Jonas vaknade och sa att han hade ont i halsen varpå jag sa det är för sent för att ställa in nu. Vi åt lite frukost tillsammans med mamma och pappa (morfar och Ingegärd) bodde på hotell. Sen var det hög tid att duscha, fixa i ordning sig, plocka ihop allt som skulle med till dopet, göra i ordning Molly medan Jonas var iväg och hämtade tårtorna.

Utslagen ny döpt tjej.

Själva dopet var fint, litet och personligt. Sara (min syster) och Mikael (Jonas bror) blev gudmor och gudfar eller faddrar som det numera heter. Jag höll på att börja skratta ihjäl mig flera gånger, helt utan anledning. Jag var därför tvungen att kolla på prästen hela tiden för att inte börja skratta. Klänningen vart bra och alla andra tyckte den var fin (sa de).
Alla var nöjda med maten och fikat (sa de i alla fall) och vi var nöjd med alla presenter vi fick. Det enda som var lite jobbigt var att Molly bestämde sig för att hon var trött och så var vi inte tillräckligt snabba så hon blev övertrött och grinig i stället.
När vi sen kom hem så var både jag och Jonas helt slut och vela lägga oss nästan direkt, men inte Molly. Hon var pigg som en lärka för hon somnade till sist i Mikaels famn. Efter att pizzan var intagen så började Jonas klaga på att han kände sig lite dålig, han hade till och med feber.

I morse vaknade jag av att Jonas satt extra länge på sängkanten, han samlade kraft för att orka ta sig ur sängen. Tänkte för mig själv att du kanske borde vara hemma då men sa inget och somnade om. Molly gjorde morgon kvart över sju (SKJUT MIG!) i morse. Jag kan ju säga att jag inte direkt vara sugen på att gå upp. Men när man lyfte på täcket och odören av bajs når näsan så inser man att det bara var och gå upp. Fast vi la oss sen igen för ja jag var inte riktigt klar med sängen kände jag. Vid halv nio släpade jag ändå mig upp ur sängen och gjorde lite frukost. Sen var det dags för..... HEMTENTA. Jag laddade ner den och fick smått panik, som vanligt. Jag hatar Miun, de är värdelösa. De har gjort hemtentan fruktansvärt svår och det känns som om man måste ha språkvetenskapliga skills för att klara av den.. Vilket jag inte har i alla fall, och det är väl egentligen inget vi har lärt oss i skolan de senaste 2 åren liksom.. Men det är väl bara och göra ett försök antar jag.

Eftersom jag borde sitta med hemtentan hela dagen så blir det nog inget ut och gå, vilket behövs då jag tydligen tyckte det var en bra idé att lägga på mig nästan ett halvt kilo under helgen, känns inte alls bra. Fan jag som äntligen hade kommit under 82.. Frida hade inte tid idag och det är så förbannat tråkigt att gå själv, men jag antar att det bara är och bege sig iväg på en lång promenad senare i eftermiddag.. Det har ju varit sisodär med stegen i helgen också, inte en enda dag över 3000 steg liksom. Det är fan skamligt.

Kan man kasta in handduken?!

Allt började igår kväll när jag pratade med mamma om saker som ska inhandlas idag inför dopet, redan då kände jag, fan jag skiter nog i det här..
Men ja det går ju inte riktigt att göra det. Jag blev så slut av alla saker som ska handlas så vi gick och la oss halv tio igår, eller ja Jonas la sig och jag la mig bredvid och var tvungen att läsa lite mer än 20 sidor i min bajsbok (Jävla Assarson..). När jag var klar med det så sov självklart Jonas och Molly hade precis somnat också. Skönt tänkte jag och skulle lägga mig och somna med.. Men icke.. Jag tror att klockan var närmare två innan jag somnade..  Självklart så vaknade Molly nästan samtidigt som jag höll på att somna, eftersom det var typ 375783020 gången hon vaknade så tröttnade jag och flyttade över henne i våran säng. Sen fick vi sova, nästan hela natten utan att vakna. När klockan ringde åtta så kände jag skjut mig, eller i alla fall kör över mig med något tungt. Men det var som vanligt bara och gå upp eftersom Molly tyckte det var tråkigt i sängen också.
Fixar lite gröt till damen (som var äcklig tydligen, fan det är verkligen jag-hatar-mat-stadiet nu) och lite te till mig själv.

Där är vi nu, eller ja strax efter det, Molly åt lite gröt och jag drack mitt te. Nu sitter i soffan och chillar. Eller Molly ligger och grejar lite med Laban och jag sitter som ett kolli känns det som. Det var längesen jag kände mig så här slut i huvudet och kroppen. Och inte kan jag ta någon förmiddagslur med Molly heller eftersom vi ska till BVC halv tolv..

Ibland har man såna dagar som man inte ens vill kliva upp ur sängen. Det känns på ett sätt ganska skönt att det inte blev någon promenad med Frida idag. Eller det kanske hade var det som behövdes för att jag ska vakna till liv?
I vilket fall ska jag läsa lite mer Assarson nu så jag blir klar med den boken någon gång, hemtenta på måndag ju. Sen ska vi som sagt till BVC sen kommer det vara ett jävla flängande eftersom det är massor som ska köpas och fixas inför söndag..

Ge mig styrka -_-

Det där med träning alltså..

Jag har ju börjat gå ut och gå med Molly på förmiddagen.. (ja jag kommer faktiskt ur sängen före tolv numera) Det känns likadant varenda morgon, -Jag orkar inte gå ut idag! Men lik förbannat så gör jag det.

Ibland har jag ju sällskap av Frida, men i tisdags var jag ut och gick själv. Tänkte rätt kaxigt att jag orkar den långa turen, jag gjorde ju det igår med Frida. Ack så jag bedrog mig.

Efter en fjärdedel så tänkte jag: Nu lägger jag mig i diket här och dör. Men ja det gick ju inte riktigt. Vem skulle liksom skjutsa hem Molly då? Det var bara och bita i det sura äpplet och gå vidare trots att jag höll på att dö flera gånger. Det var på allvar bland det jobbigaste jag har gjort på väldigt länge. Svetten bara rann (fräscht, jag vet!) när jag kom hem och jag slängde mig själv i duschen.

Idag så var jag ut och gick igen, fast den här gången var Frida med, och vi gick den långa vägen, men idag så gick det faktiskt rätt bra.

Det var inte lika jobbigt och det kändes inte lika långt när hon var med. Men imorgon är det jag och den långa turen själv igen. (Frida ska springa och så långt vill jag inte sträcka mig)

Eller man kanske skulle ta den korta då?

För övrigt så tänkte jag igår när jag gick, att jag har alltid sagt att fan det kan ju inte vara så jävla jobbigt och vara ute och gå med barnvagn.  Men de orden fick jag äta upp igår. Det är väl förfan klart att det är, jag menar jag tycker det är tungt nog att putta mig själv uppför en backe, tänk dig då att putta något som väger mellan 14 och 16 kilo UTAN barn. Molly är ju inte smal och smäck längre så där gick jag och puttade över 20 kilo i uppförsbacke...

Idag provade jag att göra kesoplättar till lunch till Molly och mig. Jag stekte ett par plättar (de såg mer ut som pannkakor i storleken) och sen var jag tvungen och väcka Molly så jag skulle få nå lunch sällskap. Själv tyckte jag att kesoplättarna var skitgoda, Molly tyckte väl mer skit än skitgoda, dvs. inte så populära.

Så nu är vi där IGEN, ingen mat duger. Det blir väl att amma till 75 år då antar jag?

Schema, datanörd och studentlitteratur.

Jadå, nu har jag gjort mig ett eget 

Molly och hennes balla mobil telefon.

schema så jag har lite koll på viktiga datum inför inlämningsuppgifter och tentor.

Studiehandledningen vi fick den här gången var så förbannat rörig och så mycket stavfel och skrivfel så jag har svårt att läsa den ordentligt så jag var tvungen att göra ett eget schema.

Det känns helt plötsligt som om det inte är lika mycket saker som ska göras, paniken försvann för en liten stund liksom. Det var ju skönt i alla fall :) Det kanske går vägen så jag kan och orkar läsa två kurser samtidigt till våren så jag blir klar hösten 2013 i stället för våren 2014. Har lite panik över det där med att få för höga studieskulder. Den skulden kommer ju liksom gå över till Molly om jag inte betalat klart den, och det vill jag ju inte.

Molly och hennes bärbara dator. Hon ska snart skaffa
Facebook som alla hennes andra vänner har.

Jodå förra veckan så vart vi lite trött på att Molly hela tiden ska greja med våra mobiler så vi köpte en egen till henne. Jag har tröttnat lite på att hon ska slå och trycka på alla knappar på min dator när jag sitter med den i knäet så nu har hon även fått en egen bärbar dator (i själva verket så är det Jonas gamla bärbara dator som inte startar längre). Det verkade som om den var spännande i alla fall! Vi är lite inne på att vi ska köpa en surfplatta som hon kan använda sen. Om det blir något bra pris på mellandags rean såklart. Känns lite sådär att köpa en jätte dyr för jag kan gissa på att hon kommer förr eller senare att ha sönder den men samtidigt så får det inte vara en som är jätteseg för då försvinner ju själva grejen med den.

När jag satt och skrev schema till skoluppgifterna så såg jag att jag behöver beställa lite mer böcker också, och ja, det är väl aldrig roligt att köpa studentlitteratur. DYRT. 

Tre böcker för 831 kronor. Helt sjukt..

Och då har jag inte köpt alla böcker, jag lyckades hitta en bok på tradera faktiskt. Kändes väldigt skönt, speciellt också när utgångspriset var fyra kronor och boken kostar över 300 nästan 400 ny. Men det hinner väl hända mycket på två dagar, men det känns rätt safe ändå.

Sen var det en bok som handlar om IKT, på engelska.. -_-

Den tänker jag verkligen inte köpa, får gå ner på biblioteket i morgon och se om den finns där. Känns lite pinsamt dock eftersom jag bara har lånat en bok där tidigare, och den har jag självklart inte lämnat tillbaka, trots att den skulle lämnas tillbaka för en vecka sen..

Jag får väl hoppas att dessa böcker är värda sen? Att jag liksom klarar studierna och att jag får ett jobb inom det.. 

Hemma från metropolen Härnösand.

Längesen jag skrev nu igen.
I alla fall så är vi hemma från Härnösand nu, vilket jag tror att vi alla tre tycker är skönt. Jag tycker det är skönt för att jag slipper dagar från 8-17 med föreläsningar, Jonas tycker det är skönt att bara slippa tråk Härnösand och Molly tycker nog det är skönt att sova hemma i våran säng igen.
På väg hem så stannade vi som vanligt till hos min mamma och pappa. Det är rätt skönt och slippa åka hela vägen hem på samma gång.

Men ja, nu kom ju den vanliga vardagen också. Den man ska klara av.
Den började ju sådär, Jonas "försov" sig i morse för hans mobil ringde inte (trots att han är helt säker på att han ställde den). I stället för att gå upp fem så gick han upp halv sex. Molly är våran extra väckarklocka, hon brukar vakna mellan fem och halv sex och vill ha mat. Efter att han hade stressat iväg (antar att hela hans dag blev förstörd då) så somnade vi om. Klockan åtta ringde min väckarklocka (den fungerade tydligen.. suck) och det var dags att gå upp. Molly hade redan vaknat då.
Lite frukost och sen gick vi ut och gick med Frida, den långa rundan.. Vilket resulterade i över 10.000 steg, kändes rätt bra faktiskt. Dock var hon upptagen resten av veckan så nu hänger det på mig att jag kommer iväg. Vilket antagligen kommer att resultera i att vi inte går ut och går.
Har nästan nyss kommit hem från promenaden och ska nu försöka plocka fram lite saker så jag kan plugga. Har ju en rätt fullspäckad vecka. Jag har hemtenta nästa måndag och ska hinna läsa en bok tills dess, utöver det så ska vi ha dop på söndag för Molly. Vilket betyder att det är en hel del som ska fixas inför det, bl.a. så ska jag klippa mig, pajer ska bakas, kakor ska bakas, tårta ska köpas (ja jag tänker köpa tårta för jag orkar inte baka tårta).
I alla fall så hann jag nästan klart med dopklänningen i helgen, det enda som är kvar ju är att jag ska sy fast tre knappar, men det är väl det som kommer ta längst tid. Den blev super fin, tycker jag i alla fall.
Ska ta en bild på den senare.

Nej nu ska jag försöka och få studiemotivation.. Den känns rätt borta för många den här terminen.

Ruinerad..

Jag trodde att jag hade alla böcker inför delmoment tre och fyra, men ack så fel jag hade.

Det var mer än hälften som fattades, och en del av dem är svindyra verkligen... Inte riktigt okej med att jag behöver ha bland annat en bok som kostar över 400 kr ny.. Jag har jättesvårt att köpa begagnade böcker också, för jag vill inte ha böcker där någon annan har markerat det som dem tycker är bra.. Men jag hittade dock en annons på blocket som jag hoppas på.. Det stod ju i alla fall att det inte ska vara några överstrykningar i den.. Det värsta är väl dock att de måste postas till mig, och bara det kan ju gå på en hel del..

Vi är kvar i metropolen Härnösand, det börjar bli otroligt tråkigt nu. Jobbigast var när jag var helt övertygad om att det var onsdag idag när det i själva verket bara är tisdag.. Suck, det betyder att det är hela tre dagar kvar här. Jag som vill åka hem NU. 

Har ju en hel del att fixa inför dopet.. Eller ja jag har ju fortfarande en del kvar på det förra delmomentet också.. Så det är nog inga problem med att hitta saker som behövs göras när man väl kommer hem. 

Åh, tänk om man kunde få lite självdisciplin av någon?

Det ska bli skönt att komma hem för Molly också, få lite rutiner igen. Hon har nu två kvällar i rad inte somnat före halv tio, vilket märks på henne eftersom hon är grinmonstret.

Dock somnade hon tidigt ikväll, otroligt. Fast det är nog mestadels för att vi alla tre är i samma rum hela tiden och ja, jag och Jonas går ju inte direkt och lägger oss klockan åtta som Molly.

Tenta och den sanna glädjen, skadeglädjen.

Jodå igår anlände vi till metropolen Härnösand, dvs Sveriges tråkigaste stad.
Jag har ytterligare en härlig inne vecka att se fram emot och Jonas får uppleva tråkstaden igen.
Han förklarade för mig igår att han skulle minsann inte sitta i Härnösand idag utan åka till Sundsvall.
I alla fall, jag har haft tentaplugg från helvetet hela förra veckan tills det släppte en dag och jag helt plötsligt förstod allt.
Igår när vi anlände till Härnösand så slog paniken till igen, tänk om jag har pluggat på fel frågor?
Tänkte för mig själv att då är det redan försent nu i så fall.
Vi checkade in på vandrarhemmet och plockade ur bilen och packade upp lite. Sen la vi oss i sängen och bara degade tills Jonas somnade framför tvn (inget ovanligt..). Då läste jag igenom mina papper en gång till. På morgonen så fick jag panik igen, tänk om jag har läst på fel frågor? Fast jag insåg då att ja då är det verkligen för sent nu. Hela morgonen pendlade mellan panik och ett jag-skiter-i-vilket stadium.

Mja sen gjorde jag ju tentan, och den kändes helt ok. Var bara en fråga som jag inte hade pluggat på, så det finns ju hopp för ett E i alla fall.

Sen ett par dagar sen så har vi ju börjat att ge Molly mat, vilket har resulterat i att hon inte gör numera två så ofta. Det har väl gått sisådär två dagar sedan sist nu.

För en stund sen började hon och fisa såna där riktigt äckliga fisar.

Och efter att vi har tittat ett par gånger utan något i blöjan så kollade Jonas efter.

-Fyfan det är ju en korv där!

Varpå jag höll på att garva ihjäl mig och talade om för han att det minsann var hans tur.

Skadeglädje, den sanna glädjen liksom.

Fast den där ensamma korven är inget om man jämför med den dagen jag bytte 4(!) bajsblöjor.
Men enligt Jonas var det värsta han varit med om.

Datanörden.

För ett par dagar sen tog Jonas ett par sjysta bilder på mig och Molly.
Mollys stora passion när jag sitter vid datorn är att banka, dra naglarna på, trycka på alla knappar som finns samt smaka lite på datorn.
Lite jobbigt är det, men samtidigt är hon ju så söt att man kan inte låta bli att skratta lite åt henne


<--------- - MM, det här smakade gott!

- VAD?! Jag sitter och pluggar, stör mig inte! ------>

Får väl amma till 75 års ålder..

Ja precis så har det känts hittills. Molly har inte varit speciellt intresserad av varken mat eller välling.
Det enda som har gått ner är gröten som vi gör själva..
Men så, igår vid lunch så gjorde vi HIPPgröt (som vanligt ratades den) och så var Molly så himla intresserad av min linssoppa att jag gav henne en sked, och den var god så jag gav väl henne en till.
Sen kom jag på, det är ju rätt mycket salt i den soppan.
Så det var bara och ställa sig och göra en ny linssoppa till Molly som var utan salt.
Sen puréade vi den och till min förvåning så tyckte hon om den.
Hon åt en tallrik till lunch och ytterligare en tallrik till middag med mig och Jonas.
Helt otroligt.
Tänkte då att det kanske var så att hon helt enkelt inte bara ville ha den där jävla potatispurén utan vanlig mat.
Så idag när jag gjorde mat till oss (wok och nudlar) så hade jag inte i någon salt och så puréade jag samma mat till henne, och jodå, det åt hon också. Det var väl inte riktigt lika gott som linssoppan men det gick ner.
Jag ser ljuset i tunneln, jag kanske inte behöver amma tills Molly blir 75 år?!!
HURRA!

Nu är det bara vällingen kvar så vi får sova på nätterna..

Idioti, javisst.

Jodå, jag kunde ju självklart inte göra det lätt för mig själv och köpa en dop klänning, ingen fall mig såklart i smaken.
Så idag efter promenaden med Frida så åkte jag och Molly ner till Rosa Huset och köpte tyg. Självklart så fanns inte mitt första handsval (varför, varför varför är det alltid så?) så jag fick köpa ett annat tyg, men det blir nog bra det också.

Blev det billigare då? Nej absolut inte, totalt blev det (mönster, tyg, band, sytråd) 504 kr. De färdiga klänningarna som jag har hittat har kostat allt ifrån 499 kr till 1000 kr.
Men det blir nog bra, för nu får jag ju en klänning som blir så som jag vill ha den. Lite spets och lite brodyr men inte på heeeeeeeeeeeeela klänningen som det har varit på alla som jag har sett. Nu ska jag bara hinna sy den innan dopet. Framförallt så ska jag börja och sen ska jag orka fortsätta. Något som jag har haft väldiga problem med den senaste tiden..

Mja nu är det jobbiga kvar bara, rita mönster (det värsta jag vet..), klippa ut delar, sy ihop allt.

Hoppas verkligen att Ann-Katrin är ledig nästa helg så jag kan vara hemma hos henne och klippa ut och låna hennes symaskin. Sy, ja det kan jag. Jag gick ju faktiskt textil, form och design på gymnasiet så något borde man ju kunna trots att min egentliga passion är att sticka.

Tentan närmar sig med språngsteg, men det kan den få göra nu.
Jag känner mig faktiskt ganska lugn nu (vilket jag aldrig trodde att jag skulle göra i början av veckan) och nu är det bara och hoppas att de frågor som jag har tränat på kommer med på tentan.. Annars är jag rätt körd. Men jag kände där att det var ingen idé att försöka träna på alla frågor som någonsin varit.  Så jag tog de frågor som har varit med flest gånger och de frågor som jag tror kommer att komma..