Gårdagen..

Ja gårdagen resulterade i att jag gjorde allt förutom att göra det jag skulle, plugga till tentan..
Vilket slutade i panik som slutade med att jag satt i soffan och grät och drog mig i håret.
Fan vad jag hatar tenta.. OM jag klarar det här så klarar jag nog vad som helst.
I alla fall, efter att fått ett utbrott på Jonas som han verkligen inte förtjänade så pluggade jag i lite mer än två timmar. Sen när vi skulle lägga oss så förhörde han mig, det gick ju åt helvete...

Nya friska tag idag eller?
Mja det verkar inte riktigt som det än i alla fall.
Jag tror att jag måste nog baka lite bröd idag. (bara för att smita undan tentaplugget som inte kommer bli lättare ju närmare tentan jag kommer..)

Husmor, javisst!

Jodå, vi kör fortfarande hårt på hemkokade havregrynsgröten med palt bröd i.
Nya grejen är att vi börjat blanda i lite fruktkompoter i den. Det går bra så länge den är i gröten, men bara fruktkompoten gillas inte! (Äpple och plommon var inte alls gott, men banan och persika är okej, i gröten alltså)

Kokta rotfrukter. Ska bara puréas. 

Det görs världens miner och hulkningar från Mollys sida då. Det ser väldigt roligt ut i alla fall.
Vi köpte en fruktgröt från Hipp och provade i helgen, den var tydligen inte heller så god.
Jaja, något gör man väl rätt när hon föredrar tråkiga hemma lagade havregrynsgröten före köpegröten.

Idag vid lunch tänkte jag till lite, vi har ju en del rotsaker i kylen som verkligen behövs användas nu.
Sagt och gjort så skalade jag lite morötter och lite palsternacka och kokade.
Tanken är väl nu att jag ska mixa det och vola! Lite pureér!

Tycker däremot lite synd om Molly för den där palsternackan luktade allt förutom gott när den låg där och kokade.

Ett dop kommer lastat..

Nu har äntligen vi fått fingrarna ur och bokat dop till Molly.

Först kändes det faktiskt rätt skönt och få det gjort, nu slipper man i alla fall tjaten om: Har ni bokat dop till Molly än då?

Min andra tanke var: Fan den 18 november, det är ju snart.. Och så kom paniken krypandes..
- Vilka ska vi bjuda? Om vi bjuder dom måste vi även bjuda dom där då?
- Vi måste ut med inbjudningskort.
- Vad ska vi ha för dop klänning? Köpa/sy egen.
- Vad ska vi bjuda på?

Jag tänkte, det här kommer aldrig att gå vägen. Men tji fick jag. I helgen så satt vi och bestämde vilka vi ska bjuda, seriöst, det blev 40 (!) st och sen gjorde vi klart inbjudningskorten igår.
Nu ligger de på byrån och väntar på att bli postade. Jag ska bara köpa frimärken först.

Vad vi ska bjuda på än vet vi inte riktigt. Men jag antar att det blir kaffe, te och dricka. Någon kaka (mamma bakar morotskaka) och tårta. Varför ska man egentligen göra det större än vad det är? Det känns rätt dumt. Visst jag hade jätte gärna vilja bjuda på någon senare lunch och sen fika. Men vi kom på att vi har en del stora utgifter framöver så vi har nog inte råd med det (boende i Härnösand, bilen på lagning, ny bilstol till Molly och jul..).

Jag tror inte att Molly kommer att klaga när hon blir stor liksom..

Rutiner.

Jag har nu i två dagar varit ute på långpromenad med min vän Frida. Promenad i en timme med barnvagn. Och jag är inte ens en person som tycker om att vara ute och röra på mig.. Men nu ska de sista graviditetskilona bort!

Vi pratade lite om hur man skulle göra egentligen för att orka med allt.
Rutiner var det väl vi kom fram till, eller hon gav det som förslag till mig.
Men helt ärligt vet jag inte.. Rutiner har aldrig riktigt varit min grej..
Trots att vi redan faktiskt har en del rutiner här hemma.

På morgonen går vi upp och byter blöja och ger D-vitaminer. Sen är det frukost till mig och sen chillar vi i soffan och glor på alla dåliga serier som går på morgonen på tvn. När Molly tar första powenapen så pluggar jag, eller ja jag brukar försöka plugga men ca 70% av gångerna slutar det med att jag sitter och gråter och drar mig i håret lite.. jag-är-så-trött-på-att-få-panik-när-jag-ska-plugga...
Sen vaknar Molly och jag äter lunch sen har vi inte nå mer rutiner..

- Mmmm gröt är gott!

Men eftersom Molly blivit större så ska vi nu försöka få in lite mer rutiner. Borsta tänderna, och så ska även Molly äta frukost och lunch..
Vi kör fortfarande med gröt. Det där med potatis har vi inte kommit igång med, fan det är ju inte varje dag man äter kokt potatis liksom och det känns lite ovärt att koka en potatis till Molly bara.
Hon börjar gilla gröten som vi gör själv, det känns rätt bra :)
Tanken är ju att vi ska försöka att göra så mycket mat själv som vi kan/orkar. Men självklart har vi köpt en del burkar också (mestadels för att vi fick så många kuponger på det) för det är lättare och släpa med sig dom till Härnösand..
I torsdags så började vi med välling också.
Jag är lite trött att vakna på nätterna och amma (lite egoistiskt jag vet, men utvilad mamma = glad mamma, glad mamma = glad Molly) så vi kör stenhårt med vällingen.. Som inte går så bra faktiskt.. Hon dricker inte så mycket så hon vaknar lik förbannat på nätterna och ska ha mat.. Suck..
Men skam den som ger sig eller?!

Suck, nej nu måste jag verkligen börja plugga inför tentan.. Det är ju trots allt bara åtta dagar kvar!!!!

6 månader med Molly.

- Hallå mamma, kan inte du det här eller ?!

Jadå nu har det sex hela månader sen Molly kom ur mig och lades på mitt bröst.
Hur tycker jag egentligen att det har gått?

I början var det väldigt jobbigt, men det har blivit lite bättre för varje dag egentligen. Man lär sig att vara mamma. Man kan ju aldrig förutse hur det ska bli innan liksom. Det är väl egentligen det jag har börjat att landa i. Och så försöker jag fortfarande att landa i att jag inte hinner med allt som jag gjorde förr. Jag måste lära mig att prioritera och lära mig att det är fan inte hela världen om jag inte hinner med allt som jag har planerat den här dagen. Men det är svårt. Speciellt det här med pluggandet.  Eftersom jag ligger så pass mycket efter nu så får jag panik varenda gång jag försöker göra något som har med studierna att göra. Sen känns det pressat eftersom jag gör det när Molly vilar, så då är det ju tidsbegränsat också.

 

6 månaders stora tjejen. 

Men i alla fall.

Den senaste månaden har Molly lärt sig att göra pruttljud med        munnen och tycker det är skitroligt. Dreglet flyger men det struntar hon i. Och ska jag vara ärlig så struntar jag i det med, för hon ser så rolig ut när hon gör det :)

Hon vände sig från mage till rygg för första gången den 7 oktober. Gissa om jag var dödligt stolt över henne då?
Hon springer runt (nåja puttar sig själv bakåt i alla fall) i sin gåstol. Den är helt okej nu.

Att sitta själv är något som har börjat bli roligt, trots att det fortfarande är så att hon trillar när hon ska sträcka sig efter något.

Vi börjat med smakportioner nu! Molly gillar grejen med gröt alltså. Och för att inte tala om majskrokarna. Men att amma är fortfarande det bästa Molly vet.

Sen var Jonas hemma med Molly i 3 veckor när jag hade praktik. Det gick bra. Över förväntan om man frågar mig, för jag behövde inte åka hem en enda dag. Han är duktig min Jonas!
Det gick faktiskt bra med amningen också. Jag pumpade ur på morgonen och så hade vi massor med mjölk i frysen.

Mollys utveckling:
5,5 månader: 7650 gram. 68 cm lång.
Hon börjar bli stor min lilla dam. Men hon ökar inte lika mycket nu längre som i början, men hon kanske har hittat sin egen kurva. BVC sköterskan (som jag förövrigt hatar) klagade på att hon inte gick upp lika mycket längre och sa att det minsann brukade se ut så om man bara ammar och tyckte att vi skulle börja med mat. Icke sa nicke tänkte jag för jag vet att man kan helamma (dvs bara amma) i 6 månader. De kurvor som finns på BVC är framtagna på barn som är matade med ersättning, självklart så ökar de stadigt i vikt.
Värt att tänka på nästa gång BVC säger att man ska börja med mat vid 4 månader. Det finns ingen som helst näringsanledning till det. Förövrigt så ligger Molly fortfarande över medel sträcket på kurvorna med vikt.

En inte så jätteglad 6 månaders tjej och en trött mamma.

Till och med bakat.

Hjälpredan.

Idag har det gått bra också. Helt otroligt. Det känns väldigt bra och bara vara hemma igen faktiskt. Trots att det var väldigt roligt att ha praktik så känns det skönt att vara hemma nu och slippa ställa klockan på morgonen. Det är väl egentligen det där med att slippa ställa klockan som är bäst.

Idag har vi hunnit med att baka bröd till Jonas. Molly var självklart med och hjälpte till.


Vi hann inte så mycket mer idag tyckte Molly att det var roligare att gnälla lite mest hela tiden.

Gröten fick vi i alla fall i oss idag och till middag så provade vi även lite kokt potatis. Snacka om att det ratades. Jaja, vi får väl göra ett nytt försök sen igen. Har för mig att jag läste någonstans att barn måste äta samma sak typ tio gånger innan de gillar det. Sen är ju egentligen frågan om det är värt att tvinga i ett barn samma sak tio gånger för att de ska börja tycka om det? Men den diskussionen tar vi inte nu.

Sen nu ikväll så var det inge skoj alls att lägga sig så Molly fick komma upp igen och sitta med oss i soffan (ÅHNEJ! Har ni inga riktiga sovrutiner med Molly? Nej det har vi inte och det funkar skitbra ändå.) och titta på Svenska Hollywood fruar. Oh my god säger jag bara...

Appråpå att vi inte har några egentliga kvällsrutiner med Molly och tar det som det kommer varje kväll så kan jag säga att snart sex månaders Molly fortfarande sover mellan oss i sängen. Fruktansvärt praktiskt om man frågar mig.
Molly har fått för sig att det är skoj och vakna ett par gånger på nätterna nu igen och få mat, väldigt praktiskt och bara hala ner henne och hala fram tutten och somna om medans hon snuttar lite innan hon somnar om igen. Väldigt praktiskt om man är lika trött som mig på nätter och mornar.
Sen får alla tycka och tänka vad man vill om det. Vi får ofta höra att hon måste ju sova i sin egen säng! Säger vem egentligen? Varför är det så viktigt att hon ska sova i sin egen säng när hon är så liten? Javisst ibland sover hon i sin säng, det funkar skitbra det också. Fram tills hon vaknat typ 3 gånger och jag inte orkar gå upp och ge henne nappen en sista gång eller ta upp henne och amma för andra gången då brukar jag lägga över henne i våran säng.

Men vad vet jag?

Gårdagen.

Gröt premiären. 

Igår var det första gången jag var hemma med Molly själv sen jag gick in i väggen.
Det gick faktiskt rätt så bra. Molly var inte så gnällig, jag tappade inte tålamodet och vi fick faktiskt en del saker gjorda.

Jag packade ur lite saker i en låda, och så gjorde vi gröt till Molly.
Nu har även vi börjat med smakportioner till Molly. Jag vet, hon är snart sex månader men enligt WHO så kan och bör man helamma tills de är sex månader och sen börja med smakportioner. Det är inte som dom säger på BVC gott folk att man bör börja vid fyra månader, amma på bara!


Det har i alla fall vi gjort. Mest för att vi har velat ha det så och lite för att jag inte alls tycker om våran BVC sköterska och vill göra allt tvärtemot det hon säger. I alla fall så verkar Molly gilla gröten.

Ute en sväng med rally bilen och med majskroken i högsta hugg.

Vi provade även att äta de där majskrokarna som finns till barn. Molly gillade dom med, men inte jag. Det blev nästan som klister när hon hade hållt på och geggat med de där krokarna och det tog evigheter att torka bort från henne. Men, huvudsaken är ju att hon får utforska själv :)

Det enda som hände igår som inte borde ha hänt och som var dåligt är att Molly gjorde det obligatoriska fallet från soffan ner i golv.
Det gick bra, hon blev såklart jätteledsen, men mest tror jag att det var för att hon blev rädd.

Kort sagt, vi överlevde dagen.

3 veckor har gått.

Oj, nu har det snart gått tre veckor! Jag har snart haft tre veckors praktik.
Det har varit upp och ned, riktigt roligt att vara ute och träffa människor och göra något annat ett tag. Roligt och vara med barn (som man inte behöver amma) som kan göra saker själv!

Eftersom Jonas varit hemma och varit pappaledig så har jag inte behövt tänka på hur det kommer att bli när jag blir ensam hemma igen. Om det kommer bli så att jag överlever eller att jag inte kommer ta mig ur sängen..
Jag har förträngt det fram tills nu. Nu är det bara fredag, lördag och söndag kvar tills jag kommer att vara ensam med Molly igen.
Det känns jävligt nervöst. Kommer jag klara av det eller kommer jag sitta och gråta i soffan igen?

Förövrigt måste jag verkligen börja läsa igen nu.. För nu är det snart en tenta som jag ska ta mig igenom. Hurra.
Funderingarna på om man verkligen ska fortsätta eller ej fortsätter att snurra runt i mitt huvud..

Förskola kontra dagis.

Jodå det finns fortfarande de föräldrar som fortfarande envisas med att säga dagis.
Nästa gång du funderar på om du ska säga dagis eller förskola fundera över följande:

Vill du ha barnpassning eller en verksamhet som utvecklar ditt barns lust att lära?

För mig är svaret rätt givet i alla fall, jag vill ha en verksamhet som jobbar för att barnen ska skapa lust att lära och en verksamhet som gör så mycket mer än "barnpassning".

Ni vet väl att förskolan har sedan 1998 haft en läroplan? Dvs en läroplan som skolan har. Självklart inte samma utan en läroplan som är framtagen och utvecklad för förskolan. 

Varför är det då självklart att man som förälder tar sig tid att gå på "utvecklingssamtal" i skolan men inte i förskolan?

Grunden till barns lärande läggs redan i förskolan.

Men vad vet jag?

Hur går man vidare egentligen?

Hur går man vidare efter att gått in i väggen egentligen?
Hur ska man orka börja gå upp för den förbannat långa uppförsbacken?
Ingen aning, men jag vet i alla fall att den orken har jag inte just nu.
Har betat av två veckor av min vfu av tre. Känns helt okej, mer än okej. Känns faktiskt väldigt bra att göra något annat än att bara vara hemma trots att jag inte känner mig riktigt närvarande hela tiden.

Något som däremot är väldigt frustrerande och inte alls lugnande är att jag fortfarande inte har traglat mig igenom de tre böckerna som jag ska ha tenta på om tre veckor.
Jag kan faktiskt inte ens läsa. Varje gång jag tar boken i handen och öppnar den så känner jag hur paniken stiger. Jag läser och läser samma ord flera gånger men får ändå inte ihop det. Jag känner mig helt slut efter att ha läst bara någon mening.
Många tycker nog sluta plugga då förfan. Men det är inte så lätt när det är sista gången de här kurserna går, och jag vill inte läsa den nya lärarutbildningen för det är inte säkert att jag får tillgodoräkna alla mina kurser då och helt plötsligt så kan det även vara så att jag måste läsa lite fler kurser..
Fan jag hatar sånt här. Samtidigt som jag bara vill sluta plugga och bara vara hemma och inte göra något annat (kanske man skulle kunna få njuta av tiden ordentligt då?) så vill jag inte det för jag vill inte att de senaste två åren ska vara bortkastade..

Fan att allt ska vara så svårt..

Dagen med D.

Där kom den dagen, den 27 september gick jag in i väggen, jag blev utbränd.
Jag ägnade mig från 05:50 till 11:30 att orka ta mig ur sängen. När jag väl kom ur sängen var jag helt slut. Nog för att jag inte är en morgon människa men jag brukar i alla fall orka släpa mig ur sängen vid 7.30-8.00 när Molly tycker att det är morgon. Men inte den här morgonen.

Molly vaknade flera gånger vid 05:50-06:00 och till slut orkade jag inte trycka in nappen i hennes mun (som var orsaken till varför hon vaknade) så jag samlade den sista kraften jag hade för att resa mig och lägga över henne i mitten av våran säng.
Där somnade hon om, vaknade igen vid nio och jag gav henne mat, liggandes. (det var längesen jag inte ens orkade sätta mig upp för att amma)
Molly som är van att nu ska vi gå upp vart lite fundersam när jag gav henne nappen, drog på henne täcket och vände mig om efter att jag hade gett henne mat.
Till slut så somnade väl hon om igen och vaknade vid halv tolv och vela inte  på några villkor somna om. Trots att jag lätt hade kunnat sova ett par timmar till var det väl dags att gå upp.

Väl uppe satte jag mig ner i soffan och storgrät i två timmar innan jag ringde Jonas och sa att jag inte orkar nå mer nu.

Jonas kom hem tidigare och var hemma hela fredagen. Hela helgen var rätt jobbig för jag vela hinna med så mycket men jag orkade inte. Och när jag väl gjorde något så orkade jag det i några minuter innan jag var helt slut och var tvungen att vila.
Kändes rätt drygt och väldigt stressande att jag visste att på måndagen den första oktober så skulle jag börja min praktik. Jag blev slut och trött av att bara tänka på det..

5 Månader med Molly.

Dagarna går och trots att jag vill lägga den första tiden bakom mig så måste jag nog erkänna att jag saknar den lite nu när man ser hur stor Molly blivit.
Nåja, man kan ju inte alltid få som man vill.

Under hela den här månaden så åker vi inte till BVC så någon vikt eller längd har vi inte på Molly, men vi märker att hon växer. Hon börjar tycka att det bästa som finns är att se på sig själv i spegeln, för hon är så sjukt snygg. Jag lovar, det är det bästa hon vet just nu.
Att dra av sig strumporna ligger på andra plats tätt efter förstaplatsen.
De två första tänderna tittar fram. Där fick vi svaret på varför hon har varit lite extra gnällig ett par dagar. Det är rätt skoj att stoppa saker i munnen, men att vända nappen rätt kan hon inte riktigt än, men å andra sidan, vad gör det egentligen om den sitter upp och ned? Det är väl egentligen mest jag som tycker att det är lite irriterande..

- Titta jag kan flyga! På vandrarhemmet i Härnösand.

Vi åker upp till skolan och är där nästan en vecka. Medans jag är i skolan på dagarna så är Molly med Jonas. Kändes rätt konstigt att vara utan henne på dagarna (trots att jag vissa dagar innan bara har längtat tills de dagarna som jag får vara själv utan henne) men det gick bra. Molly var lite halv kinkig men det blev lugnt så fort hon fick lite mat i nappflaskan som jag satt på toaletten och pumpade ur på morgonen och försökte vara så tyst som möjligt så de inte skulle vakna.

Kan själv!

Vi har våra upp och ner dagar. Vilket jag tycker att man får ha. Det är inte bara och bli mamma eller förälder, hela ens liv blir upp och ner. Inget blir längre som det var innan liksom. Även om man verkligen har längtat till den dagen då man ska få sitt barn i famnen så går det inte att föreställa sig hur annorlunda ens liv kommer att bli förens efteråt.

Hjälpredan när vi spacklar.

Våra upp och ner dagar beror mycket på hur mycket jag får sova på nätterna, hur stressad jag känner mig över alla lådor och hur stressad jag känner mig över att jag inte känner att jag hinner med allt som jag behöver till skolan.
Innan jag fick barn tänkte jag: Det är lugnt, jag kommer att hinna massor med saker om dagarna så jag hinner fortsätta läsa.. Så är inte fallet kan jag säga.

Det har blivit som en ond spiral nu, jag är stressad över att jag inte hinner läsa, jag har svårt att komma igång när jag väl kan läsa, har svårt att komma in i böckerna, har svårt att förstå vad som står (får ibland läsa om samma mening flera gånger) och så blir jag stressad över det.. Samtidigt som jag tar hand om Molly om dagarna. Det är tufft på många sätt, samtidigt som det är helt underbart.
Men jag måste erkänna att väggarna börjar närma sig och det känns som om de ramlar över mig snart..


(Jag vet att jag klagar massor, men ibland behöver man få ur sig det som man verkligen tycker och tänker, och det är inget tvång på att läsa min blogg)

Vi njuter. 

Trots att jag klagar, och antagligen så verkar det väl som om att jag inte tycker om Molly, men det gör jag. Ibland så älskar jag henne så mycket att det gör ont. Men livet som mamma och sambo är inte alltid en dans på rosor. Det blir antagligen inte så lätt som man har trott. Jag ångrar inget verkligen men det blev inte som jag trodde att det skulle bli. Ibland tar det lång tid innan man kan acceptera att det inte blev som man vela och gå vidare. Trots att jag fortfarande har mina dagar som är väldigt jobbiga så börjar jag se ljuset i tunneln, jag börjar att landa och acceptera hur det är att vara mamma till min Molly. Det är ju väldigt olika eftersom alla barn är olika, och alla föräldrar är olika.

De bästa i mitt liv <3