De bästa dagarna i mitt liv.

Lördag den 27 augusti 2011 var en av de bästa dagarna i mitt liv.

Jag fick då veta att jag hade ett litet knyte i min mage som skulle växa och bli stor.

Lite planerad av knytet, men vi trodde väl inte att det skulle gå så fort, utan att det skulle ta ett tag. Men vi var glada ändå.

V. 16 (15+6) + 7 kg

Där började en lång resa på nästan 40 veckor som jag hade förväntat mig skulle gå galant.

Vilket det inte gjorde.

Början av graviditeten var kantad av illamående, yrsel, orkeslöshet och de flesta dagar tillbringades faktiskt i sängen. 

I takt med att magen började växa så började de sura uppstötningarna att komma.

Många nätter vaknade jag med spya i munnen för att jag hade såna problem med sura uppstötningar. 

Vi pallade upp min sida av sängen med böcker - det hjälpte inte.

Jag började äta omeprazol/losec - det hjälpte inte.

Jag slutade att äta minst 2 timmar före jag skulle lägga mig - det hjälpte sådär, förutom att jag i stället blev vrålhungirg.

Min kropp började att samla vätska på sig vilket gjorde att jag inte kunde stå längre stunder för jag fick ont i fötterna då, jag fick knappt på mig några skor överhuvudtaget.
Jag vaknade minst två gånger varje natt för att behöva gå upp och kissa.
Min mage växte och i takt med att den växte blev det svårare att böja sig ner.

Ultraljudsbilder

Jag utvecklade ett otroligt stort nässpray missbruk och använde en flaska om dagen när det var som värst.
Jag livrädd inför förlossningen och sköt den hela tiden framför mig. Jag ville inte tänka på den alls. För mig var det ett kapitel som man inte pratade om. Det var jätte jobbigt för min sambo eftersom han inte visste hur jag vela ha det på förlossningen.
Vi gick på aurora samtal och jag kände mig ganska lugn och det kändes rätt okej att tänka på att det skulle ändå ske. Jag kände mig rätt förberedd antar jag.

Utöver att jag var gravid och alla de stresspåslag som kan komma från det (vilken säng ska vi ha?, vilken bilstol är bäst?, vilken vagn passar oss bäst?, har vi alla saker som vi behöver nu innan bebisen kommer?) så jobbade jag 27 mil ifrån min sambo den första tiden för att sedan sluta jobba och börja studera 40 mil ifrån min sambo (missförstå inte nu, utan jag studerar på distans men har ändå obligatoriska inne veckor ungefär en vecka i månaden.). Under min graviditet så hann jag med 2 praktik perioder, den ena var 5 veckor och den andra var 3 veckor.
Som om inte det vore nog så började jag att vara timvikarie som förskollärare också.
När jag inte var i skolan, hade praktik eller var vikarie så höll vi på att renovera det sista i lägenheten innan bebisen skulle komma.
Jag hade alltså väldigt fullt upp under graviditeten och kände mig rätt stressad över det mesta och rädd inför förlossningen bitvis och bitvis väldigt ledsen.

v 40 (39+0) +35 kg

Lördagen den 21 april vaknade jag vid 03.00 och märkte att vattnet hade gått. Pyttelite bara.
Vi var in på kontroll på lördagen och sen två gånger på söndagen och fick åka hem med en sovdos. På måndagen klockan 09.00 skulle jag komma in till förlossningen och bli igångsatt.

Förlossningen, direkt efter eda.

Natten mellan söndag och måndag vaknade jag vid 03.00 och hade värkar. Tog två alvedon och försökte somna om, men lyckades inte.

07.00 åkte vi in på förlossningen på Falu sjukhus. Där blev vi kvar till tisdag den 24 april 03.52, för då kom vårat efterlängtade knyte, Molly.

Molly ca 11 timmar gammal.