Och så vaknade man ett år äldre...

Jodå idag när jag vaknade så var jag helt plötsligt ett år äldre, 25.
Igår var Jonas mamma och pappa här och firade mig. Det var trevligt. Om man bortser från de miljoner gånger jag och Jonas kom osams när vi förberedde maten.
Idag kommer min mamma, pappa, Sara och Mats.
Det blir nog bra.
Kom ihåg igår varför jag hatar att fylla år vid påsk. Det är egentligen något som sitter kvar sen jag var liten. När man fyller år vid påsk, är man inte ensam om att få saker. Alla omkring får "påskpresent", påskägg eller något liknande. Jag tyckte alltid att det var så himla orättvist att Sara alltid fick påskägg samma dag som jag fyllde, men jag fick aldrig något när Sara fyllde är. Jag hade nog väldigt svårt och förstå/acceptera det.
Jag kände hur de känslor från förr kom upp till ytan igår när både Jonas och Molly fick påskpresenter.
Man får liksom inte känna sig speciell, inte ens på sin födelsedag.
Är det fortfarande så viktigt då trots att man är äldre? Ja för mig är det fortfarande viktigt, det är ju liksom min dag... Som jag får dela med alla andra..
Jag undrar hur min kusin känner, hen är nämligen född på självaste julafton.

Ha en trevlig påsk alla, och grattis till mig på min födelsedag.