Ett dop kommer lastat..

Nu har äntligen vi fått fingrarna ur och bokat dop till Molly.

Först kändes det faktiskt rätt skönt och få det gjort, nu slipper man i alla fall tjaten om: Har ni bokat dop till Molly än då?

Min andra tanke var: Fan den 18 november, det är ju snart.. Och så kom paniken krypandes..
- Vilka ska vi bjuda? Om vi bjuder dom måste vi även bjuda dom där då?
- Vi måste ut med inbjudningskort.
- Vad ska vi ha för dop klänning? Köpa/sy egen.
- Vad ska vi bjuda på?

Jag tänkte, det här kommer aldrig att gå vägen. Men tji fick jag. I helgen så satt vi och bestämde vilka vi ska bjuda, seriöst, det blev 40 (!) st och sen gjorde vi klart inbjudningskorten igår.
Nu ligger de på byrån och väntar på att bli postade. Jag ska bara köpa frimärken först.

Vad vi ska bjuda på än vet vi inte riktigt. Men jag antar att det blir kaffe, te och dricka. Någon kaka (mamma bakar morotskaka) och tårta. Varför ska man egentligen göra det större än vad det är? Det känns rätt dumt. Visst jag hade jätte gärna vilja bjuda på någon senare lunch och sen fika. Men vi kom på att vi har en del stora utgifter framöver så vi har nog inte råd med det (boende i Härnösand, bilen på lagning, ny bilstol till Molly och jul..).

Jag tror inte att Molly kommer att klaga när hon blir stor liksom..